Halvtimmes väntan. Det finns ju bara inte.
Hatar missa en buss på sekunden från Fruängen och så tvingas vänta en halvtimme till nästa.
Den rasten och ron finns inte den jäktiga moderna människans själ längre. Inte i Fruängen i alla fall.
Nu går jag hem i stället. Vad kan det bli, fyra kilometer?
I rent vredesmod och hungrig mage och så missar jag barnens nattning.
God kväll!
PS: Cykel är ändå bäst.
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
