Älskar detta fotbolls-VM. Känns som inget kan tas för givet och Latinamerika regerar.
Om latinos dominerar på grund av värmen och hemmakontinenten må så vara. Men det verkar vara sportsligt mer så att man står för en frejdigare och innerligare fotboll vilande på en smart passion.
Däremot har jag svårare med sympatierna för hemmanationen. Brassarna har varken imponerat eller bjudit på passionerad sambafotboll. Dessutom har jag svårt för lag som bärs fram av en galen enögd hemmapublik och som får domarfavörer. Då är det lätt att man hellre håller på motståndaren.
Men okej, publiken. Det är festligt. Maken till allsång av nationalsången, som senast i Brasilia, har aldrig hörts. Nu gör inte ljudet i rutan den rättvisa men jag kan bara inbilla mig hur TT:s utsända får ståpäls som kaktusar när en hel arena tar ton.
Jag har tittat på mer fotboll än jag hade tänkt mig inför ett VM utan Sverige. Det beror på underhållningen. De oväntade resultaten. Och underhållningen.
Svenska landslaget hade inte haft en chans, inte ens mot Iran.
Gillar nymodigheterna i VM. Sprejen och målkamerorna. Sprejen löddrar på plan så man undrar om det blir kvar något till domarteamets rakning. Men linjerna fungerar. Muren står kvar.
Målkamerorna borde ha installerats redan 1966.
Jag hade dock hoppats på mer gula kort för filmning. Jag är så trött på detta b-skådespeleri på den gröna duken. Vem står för årets filmning?
Nästa nymodighet hoppas jag blir en svensk uppfinning. Matchställ som avger signalerande färg om de utsätts för tröjdragning.
Vem som vinner VM? Tyskland. Den fotbollsinstitutionen rubbar inte ens ett enat Sydamerika.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Nyhetstips mejlas mig på marko.saavala@tt.se
