Finlandsbåten attraherar alltid. Som ung för festandet. Som äldre för familjeupplevelsen.
Därför kastade jag mig lite naivt över Mats Strandbergs "Färjan". Visst jag såg på det blodiga omslaget åt vilket håll det bar åt. Men mest såg jag fram mot livet på färjan. Igenkänningsfaktorn och nostalgin.
Men när något mysko händer i en av hytterna börjar jag skratta fastän jag kanske egentligen borde skaka av skräck. Vet inte hur mycket jag kan spoila här men sluta läs härifrån nu i så fall.
För en femårig pojke lurar in en gubbe i hytten och kastar sig över honom med gaddarna i halsen. Jo, det är en vampyrbok. Den blodigaste, smaskigaste, dregligaste, äckligaste och morbida bok jag läst.
Först skrattar jag. Men sedan sträckläser jag fascinerat. Vill veta slutet.
Bortsett vampyrskildringen så är det inblick i färjans olika typer och konstiga hierarki. Säkert väldigt yxigt och stereotypiskt men intressant.
Ger en bra inblick i fenomenet finlandsfärjan. Men känsliga kryssare bör inte läsa boken.
Själv vill jag genast åka på kryssning - men jag tänker inte hjälpa någon femåring som ber om min hjälp...
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Nyhetstips mejlas mig på marko.saavala@tt.se
