Dystert men leende avslut med Kent

Visst känns det som kärleken består. Kent lämnar oss med ett kärleksfullt svårmod.
Såg avskedsturnén i går. Tog farväl. Av ett liv. Av en era. Av betydelsefulla rader. Av ett band. Till och med en bröllopslåt ("Kärleken väntar" sjöngs på min och frugans vigsel).
Kents avslut är storslagen. Visuellt i världsklass. Projiceringarna på de enorma backdropskärmarna är hjärtskärande vackra, otroligt snygga. Bandet måste ha plöjt halva plånboken i förproduktionen. Här rullar hästar, barn och tigrar och naturscenerier i harmoni till musiken. Om det inte vore för de obegripliga zombiegestalterna som envist stirrar oss i ögonen. En varm klassiker som "Musik non stop" förtas av de kalla smittade förpestade brudarna.
Klart att det klassiska Kentska svårmodet sväller över och mättar en efter ett tag.
Desto roligare är den överraskning bandet bjuder på mitt i konserten. En ny låt "bara repad fyra gånger" är i Kent sammanhang en riktigt catchy medryckande uptempopoplåt som Jocke Berg verkar gladeligen trivas i.
Han kärlekstal till var och en på scenen är rörande. Avskedet till bandet är så intimt så man undrar om det är mer än bandet det hålls dödsmässa för. Jocke Berg är väl inte dödssjuk?
Kanske är det bara ännu ett tilltag av Jockes brutala känslouttryck.
Hem går publiken, jag och min fru hand i hand i mörka vinterlandskap leende, nostalgiska med något tomma blickar. Man skulle kunna vädra zombies men det är bara ett band som dött - men musiken är evigt levande som ett soundtrack från ens liv.
Tack och farväl Kent.


- Posted using BlogPress from my iPhone