Hemma i Stockholm igen. Alltid med blandade känslor man kommer "hem". Jag känner mig som en dalmas igen och längtar tillbaka. Dalarna är så fiiint på sommaren.
Som ett dopp i Skräddartorpsfallen i Malingsboskogarna.
Men jag påminner mig själv när det är som jobbigast att det också under de mörka årstiderna är otroligt tråkigt i Dalom.
I år var sommaren underbar i Ludvika och Smedjebacken. Familjen har haft det så bra. Här i storstaden känns betongen och asfalten så het och ogästvänlig. Jag känner mig folkskygg så fort jag ser fler än tio personer.
Tänk att ha en enslig stuga med bastu vid stranden och allt det som Dalarna har att bjuda på under sommaren. Så går tankarna. Eller att bo i Dalarna igen. Lockad blir man av huspriserna. I Orsa fick man för tre miljoner en hel fastighet i centrum med 12 lägenheter på sammanlagt 712 kvadratmeter och en hel del biyta. Bara som ett exempel.
Man får herrgårdar för våra ettor i stan. Men man måste ha ett trivsamt arbete där också. Det är där det brister.
