Det ger mig obehag, lite nervdaller. Det händer rätt så ofta att jag filmar intervjuer med filmregissörer. Som Mikael Håfström i dag. Det gör mig nervös. Dessa män, kvinnor för den delen också (men dem blir jag ju konsekvent nervös av), är personer som sitter i månader och millimeterfilar på ljud och bild.
De är filmkonstens maestron. Och där kommer jag med min i sammanhanget simpla lilla kamera och ska ställa in skärpa och ljus på dem som borde veta bättre. Dessutom ska mitt lilla mästerverk, ett tv-klipp på cirka två minuter, efter en timme eller två ut i TT:s videobutik. Redigeringen blir därefter.
Men med det här arbetssättet får jag ut mer action än självaste Bruce Willis.
