Jag måste alltid ha koll på kallingar, strumpor och tröjor. Att dagligen cykla eller springa till jobbet innebär otroligt mycket planering om man ska ombyte med sig. För inte vill man gå svettig på jobbet. Och inte vill man ha stinkande kläder på sig.
Det händer att planeringen ibland spricker. Jag glömmer strumpor och... ja, hmm... någon gång har jag gått utan kallingar.
Mardrömmen är att glömma byxor. Att jag tvingas ha på mig träningsbyxorna, med ett upprivet hål för knät efter senaste korpmatchen, och sedan stå där och filma säg... Izabella Scorupco.
Jag skulle kunna köpa byxor i den billiga klädaffären i Slussengallerian som ligger närmast mig. Men bara i nödfall. Synd att det inte finns någon Dressman i krokarna - då hade jag säkert fått tre till priset av en.
