Ett problem när vi pratar med band är hur sjutton mickar man dom bäst. Oftast räcker det med en mick för gruppens sångare är också talesman. Men man måste ju gardera sig i fall fler vill ha ett ord i laget.
Då brukar jag räcka över reporterns mick. Men artister som borde veta det här med ljudupptagningar är också bland de sämsta vid intervjuer. Antingen stoppar upp micken i fejan (vilket på bild blir en enda stor gul blaffa, ni vet väl hur TT-micken ser ut) eller så klarar de inte av att hålla dem riktade vare sig mot sig själv eller sina bandpolare.
Det bästa vore att mygga dem. Men fem myggor går bara inte. Dessutom tycker jag myggan ger ett så burkigt och ihåligt ljud utan djup och dynamik.
I dag så försökte jag förklara innan intervjun för kanadickerna Simple Plan om hur jag ville ha mickarna. Vi träffade David, Pierre och Jeff, alltså tre av fem, så jag offrade reportern Carl Catos mick. Jag instruerade och bad dem hålla micken mot bröstet - inte äta upp den.
- Men vi har nyss ätit frukost, säger David och skrattar.
Där fick man för det allvaret. Det är samma sak som när flygvärdinnor går igenom säkerhetsrutiner...
Jag arbetar helst med soloartister. En mick som reportern styr. Blir artisten långrandig så ryck åt dig micken. Full kontroll.
