Elsa tillhör generationen barn som förväntar sig att alla leksaker låter, rör sig eller blinkar. Allt är elektroniskt i dag. Därför blev hon så förvånad när hon fick en plastmobil som följde med en tidning och som bara var en... plastleksak. Inga ljud, inga lysen.
Tänk förr när jag var ung så, för att hårddra det, räckte med pinnar och kottar i skogen. Det var ett Toys-r-us ute i naturen.
Går du in i en leksaksbutik så blipar, snurrar, skakar, pratar leksakerna med en. Överallt står uppmaningar om att trycka och testa hur leksaken fungerar. Elsa älskar knapptryckandet.
Vid kassorna står högar med batterier som dessa kära leksaker kräva.
Om det står en pall med leksaker som kan låta brukar jag, som ett förvuxet barn, trycka på alla knappar som finns på alla leksakerna, så snabbt som möjligt, och lämnar därefter en vägg av ljud. Som en stor leksakskör. Rätt festligt faktiskt.
