Jag har en övernaturlig tilltro till örtmedicinen Esberitox. Så fort jag känner av minsta basilusk eller har någon som nyser i min krets så knaprar jag tabletter.Och jag är övertygad om att det hjälper. Senast nu när hela familjen varit utslagen av flunsan så har jag petat i mig medlet men istället för en klar sjukdomsbild så hamnar jag i en segdragen dimhöljt mellanting mellan frisk och sjuk. Det är som att medicinen håller bacillerna undan på barrikaderna men att en del slipper i genom och därför blir kampen ett enda långt skyttegravskrig i kroppen. Jag är liksom halvkry under en lång tid utan att bli riktigt sjuk.
Min fru försöker övertyga mig om att det är bättre att skippa tabletterna, ta sig an attacken direkt, kanske insjukna någon dag, och sedan förhoppningsvis snabbt tillfriskna.
Men egentligen är det väl så att ingenting hjälper. Det är kanske bara tron på mirakelmedlet som helar min kropp.
Se bara på den influensaspruta jag tagit för andra gången i vinter. Inte har den hjälpt mig. Ähh, det är bara att snörvla vidare, ta en till tablett, och hoppas att man till slut tillfrisknar...
