Jag har sådan enorm hantverkarvånda. Nu när vi flyttar till hus blir den ångesten än större.
En man förväntas ju både byta tändstift, snickra altan och tapetsera. En händig man är mycket macho. Jag är inte macho. Jag är en kontorsråtta med tummen mitt i handen.
I helgen ska jag förvandlas. Gå machoskola med min kompis och hantverkare Tommy. Han har en skön byggarattityd där allt är så "jävla enkelt" och karlakarligt. Han ska lära mig tapetsera. Busenkelt.
Vi har tre rum i nya huset som ska få nya färggranna väggar. Jag får hjälp med ett av rummen sedan är jag helt för mig själv och ska sedan vandra genom machoskärselden.
Men jag ser bara framför mig hur jag lyckas missanpassa, riva isär och knöckla tapeter som en Papphammar.
Helst vill jag bara leja ut allt sånt eller ringa pappa, som tyvärr bor två timmar bort. Han fixar ju allt med bilen åt mig. Jobbar som reparatör på valsverket i Smedjebacken. Fixar allt från brödrostar till kamaxlar. Machoman.
Men vad fick jag för arbetargener? Det sägs att händigheten hoppar en generation. I så fall skulle jag i helgen gå en match mot hela evolutionsläran. Vilken utmaning!
