I eftermiddags gick jag igenom ett stressmoment av rang. Min fru blev sen ute i affären och klockan klämtade hastigt middag.
Ida och Fanny började skruva på sig. Plötsligt liksom triggar de varandra och börjar skrika efter mat.
Medans jag fått i ordning två nappflaskor ropas det från tv-soffan där Elsa med bästa kompisen ser på film:
- Vi vill ha ost- och äppelskivor!
Jag matar vidare tvillingarna och ser att jag har några minuter på mig innan pastan kokat färdigt till pastagratängen med kassler jag planerat till middag.
Men jag får ingen paus i matandet av de två. Det ropas från tv-soffan igen.
Det ringer på telefonen. En försäljare presenterar sig förvirrat:
- Hej jag ringer från Viasat... Nä, det gör inte alls. Jag menar Allt i hemmet, jag söker Pia.
- Hon är inte hemma, tack och hej.
Skivar snabbt ihop en skål med äpplen och ost. Slänger in gratängen i ugnen. Håller en gråtande Fanny samtidigt i famnen medans Ida vrider sig i babysittern.
Tiden går i slow motion.
Pia kommer hem till slut hem. Middagen står på bordet.
Och jag har gått igenom ett stressmoment av rang.
