Övriga tider på året skriver de initierat och passionerat om Bob Dylan eller Four Tet. Nu skriver de att "Kalle Moraeus är ljuvlig i sin dalahäst-gura".
Kontrasterna är stora när några av Sveriges tyngsta och ärrade musiktyckare åker runt på deltävlingarna i Melodifestivalen och "seriöst" försöker analysera musiken.
För synen på Sveriges största musiktävlingen är hos dem annars den som bland annat ansedda Jan Gradvall skriver om i en krönika i tidningen Café.
"Att Melodifestivalen är som om Fotbollsgalan bara skulle uppmärksamma spelare i division 3 och 4."
Eller DN:s aktade skribent Fredrik Strage som skriver i en krönika På stan att "Mest av allt påminner Melodifestivalen om monstret i den gamla skräckfilmen "The blob" - en geléaktig klump från yttre rymden som slukar allt. Det räcker att nudda vid the blob för att sugas in, frätas sönder och bli en del av oformlig, stinkande massa".
Nu är ingen av dem på plats här på deltävlingarna. Det vore roligt om de kunde.
Men som sagt några av de andra tunga musikrecensenterna är här. Förmodligen i grunden med samma inställning till tävlingen och dess musik. Men de sväljer plågsamt förtreten lika smaklöst som vi i pressrummet intar den fria varmkorven efter en månad i schlagerland.
Hur står de ut undrar jag.
"Det är ett jobb" svarar de.
Samtidigt finns det inslag i det smaklösa som är roligt. Mest kanske livet ute i schlagercampus i olika delar av landet med andra journalister i samma obekväma sits.
Man får betalt trots allt. Cashen måste tas in.
En musiktyckare avslutar vårt samtal om ämnet med att beskriva sig själv som "en lycklig hora".
/Marko Säävälä
Fotnot: En krönika som jag publicerade i TT Spektras schlagersajt i förra veckan. Ville få lite Mello på min blogg nu när jag inte åker till Göteborg för den tredje deltävlingen. Istället jobbar jag på som vanligt på videoredaktionen i Stockholm och äter chips med familjen i tv-soffan på lördag kväll. Där ser jag på tävlingen som den största musikunderhållning du kan få - i februari-mars varje år.
