Jag har gått in i ett nytt nyhetstänk. Inte längre bara nöjesvärlden arbetslivet kretsar kring.
Senaste tiden har jag gjort inslag från Handels presskonferens om strejkhotet till påsk och jordbävningar i Turkiet.
Nu är man inne i saker som avtalsrörelser, kungliga bröllop och val. Känns bra att veta att det finns en annan verkligare värld där ute. Jag var kanske lite rädd för den. Osäker på mig själv. Uttråkad av något annat än nöje.
Men det sägs ju att man som nöjesreporter får se om sitt hus när man närmar sig de 40. Man kan inte med någon trovärdighet intervjua nya hippa band. Se hur det gått för Aftonbladets tidigare nöjesprofil Per Bjurman (USA-korre) eller Expressens Måns Ivarsson (någon som minns honom?).
Men däremot hade jag varit filmreporter eller recensent hade jag fått åldras med hedern i behåll. Inget yrke i tidningsvärlden är väl mer beaaktat med åldern som filmgubbens. Ta Nils-Petter Sundgren som exempel. Vår filmskribent på TT Spektra, Erik Helmerson, har en fortsatt lysande framtid framför sig.
I morgon klipper jag Linda Sundblad, skivaktuell med sin andra soloskiva, som om ingenting hänt mig genom åren...
