Nervöst värre. I dag ska vi lämna Ida och Fanny ensamma över dagen för första gången i vårt liv. Mormor tar hand om dem samt Elsa.
Vi ska på bröllop.
Fatta att det känns nervöst. Aldrig har de blivit lämnade utan att ha en av oss ständigt varit närvarande.
Och vi, mamma och pappa, är såna hönsföräldrar. Vi bara oroar oss. På måndag börjar min fru jobba igen för första gången sedan Ida och Fanny kom till jorden. Jag stannar hemma och tar föräldraledigt under augusti. Jag är oroligt. Frugan våndas över arbetet.
I september ska Ida och Fanny börja på dagis. Jag ska sköta inskolningen. Jag är pirrig.
All denna oro. Jämt. Det hör väl till föräldraskapet.
Men jag vet också innerst inne att det alltid ordnar sig.
Man borde veta bättre. Men oron rullar alltid in.
En terapi var ju att skriva om det. Såja, mycket bättre.
Tvillingpappa och videoredaktör på TT Nyhetsbyrån. Det beskriver mixen här på bloggen. Här varvas privata tankar och händelser (har tre barn inklusive tvillingar) med upplevelser genom jobbet.
lördag 31 juli 2010
fredag 30 juli 2010
Barnprogram med coolast vinjett
Svensk televisions tuffaste vinjett? "Sommarlov" framförd av bandet Babian. Vilket sväng! Vilket kredd!
En tuff rockstänkare med attityd till ett barnprogram. Kan inte göras bättre.
En tuff rockstänkare med attityd till ett barnprogram. Kan inte göras bättre.
Skyfall över oss
Jösses vad det regnade över Stockholm i går. Kolla in mitt videoklipp från Huddinge. Vår gata samt trädgården svämmade över.
torsdag 29 juli 2010
Avancerad tvillingfilm
Tvillingar i media: I morgon har förväxlingskomedin "Bröderna Karlsson" biopremiär (regi: Kjell Sundvall). I huvudrollen ses tvillingar. Eller nja, skådisen Björn Bengtsson gånger två.
Man har använt avancerad datateknik så kallad motion control där kameran placeras på en robotarm och den filmar samma sekvens med identiska inställningar av zoom, skärpa och ljus. Därför kan Björn Bengtsson spela mot sig själv då man sammanfogar bitarna i datorn efteråt så att de verkligen ser "äkta" ut utan att ha ett verkligt tvillingpar som pratar och agerar med varann.
Tekniken användes också i "Adaption" med Nicolas Cage.
Ämnet tvillingar är tacksamt filmmanus just på grund av förväxlingskomiken. Jag har lite svårt att känna igen oss eftersom mina ettåringar Ida och Fanny är så himla olika. Men vi har sett olikheter mellan tvillingar i till exempel "Twins" med Danny Devito och Arnold Schwarzenegger där just de groteska skillnaderna blir komiskt.
Jag vill gärna se "Bröderna Karlsson". Tycker faktiskt att tvillingar och deras föräldrar borde få gratisbiljetter.
onsdag 28 juli 2010
Arga mess från mamma
tisdag 27 juli 2010
Jag är bäst - nu
"Jag är bäst på Memory, dansa och sjunga".
Orden är Elsas. Och hon får säga det oemotsagd.
Annat var det med mig. Uppväxt i jantelagens hjärta i Smedjebacken med hårt arbetande och lojala finska föräldrar som fann sig i ledet. Aldrig att man fick säga att "man var bäst på något". Nä, man skulle inte vara självgod eller skrytsam.
Bara hyllas som ett kollektiv.
Ett minne har etsat sig fast i minnet. Jag kommer hem från plugget med som vanligt alla rätt i geografiprovet. Berättar det för mamma och stolt poängterar jag att "jag är bäst i klassen på geografi".
- Men så får man inte säga, förbannar min mamma mig genast hårt och tar ner mig på jorden.
Gud vad jag skämdes. För att de orden slank ur mig.
Så får man inte säga. Det mantrat följde mig genom åren. Har haft svårt att hävda mig själv i olika situationer. På gott och ont så klart. Man behöver ju kanske inte skryta. Men helst i jobbintervjuer.
Jag tänker ofta på det när jag pratar med främmande att jag med mitt otroligt roliga jobb på nyhetsbyrån, ibland lite glassigt med kändismöten, inte ska berätta för entusiastiskt för att kanske låta skrytsam och överlägsen.
Jag är ett arv av jantelagen.
Men mina döttrar ska få säga det.
För dom är bäst i världen på allt de gör.
Orden är Elsas. Och hon får säga det oemotsagd.
Annat var det med mig. Uppväxt i jantelagens hjärta i Smedjebacken med hårt arbetande och lojala finska föräldrar som fann sig i ledet. Aldrig att man fick säga att "man var bäst på något". Nä, man skulle inte vara självgod eller skrytsam.
Bara hyllas som ett kollektiv.
Ett minne har etsat sig fast i minnet. Jag kommer hem från plugget med som vanligt alla rätt i geografiprovet. Berättar det för mamma och stolt poängterar jag att "jag är bäst i klassen på geografi".
- Men så får man inte säga, förbannar min mamma mig genast hårt och tar ner mig på jorden.
Gud vad jag skämdes. För att de orden slank ur mig.
Så får man inte säga. Det mantrat följde mig genom åren. Har haft svårt att hävda mig själv i olika situationer. På gott och ont så klart. Man behöver ju kanske inte skryta. Men helst i jobbintervjuer.
Jag tänker ofta på det när jag pratar med främmande att jag med mitt otroligt roliga jobb på nyhetsbyrån, ibland lite glassigt med kändismöten, inte ska berätta för entusiastiskt för att kanske låta skrytsam och överlägsen.
Jag är ett arv av jantelagen.
Men mina döttrar ska få säga det.
För dom är bäst i världen på allt de gör.
måndag 26 juli 2010
Jamie älskar svensk mat
Jag har då aldrig nästan känt sådan stolthet och blivit så rörd över Sverige som i går kväll. "Den nakne kocken" Jamie Oliver besökte i ett specialprogram Sverige för att skildra dess matkultur. Serien visas i Kanal 5 på söndagar.
Och engelsmannen bara öste komplimanger och lovord över svensk mat, till och med surströmming älskade han.
Jag bara undrar hur många miljoner Svenska turistrådet betalade för reklamen?
Och engelsmannen bara öste komplimanger och lovord över svensk mat, till och med surströmming älskade han.
Jag bara undrar hur många miljoner Svenska turistrådet betalade för reklamen?
Systrar in twins
Hemma bäst
Har inte de sedvanliga posttraumatiska vilsna känslorna efter en vecka i Dalarna. Den med nostalgisk hemlängtan.
Betyder det att jag efter drygt tio år i Stockholm accepterat mitt nya hem? Kanske?
Betyder det att jag efter drygt tio år i Stockholm accepterat mitt nya hem? Kanske?
söndag 25 juli 2010
Dubbelt upp
Sedan Ida och Fanny, mina tvillingar, blev ett år gamla har det varit en sådan rusning på utvecklingen.
Man får nypa sig armen dagligen åt våra fantastiska barn. Sån nyfikenhet på världen. Sån värme de skänker oss. Såna underhållare. Såna glädjespridare. Sådan kärlek.
Och dubbelt tillbaka.
Tack för att ni finns.
Man får nypa sig armen dagligen åt våra fantastiska barn. Sån nyfikenhet på världen. Sån värme de skänker oss. Såna underhållare. Såna glädjespridare. Sådan kärlek.
Och dubbelt tillbaka.
Tack för att ni finns.
lördag 24 juli 2010
Bloggen stannar hemma
Ett uppehåll på inlägg som ni ser. Jag har varit hemma i Dalarna (Smedjebacken/Ludvika) på semester med familjen.
Jag har inte alltid tillgång till dator där och jag inbillar mig också lite skrockfullt att det är bäst att inte skriva under semestern. Ja, då står ju huset tomt hemma för tjyven för böveln att kolla upp medans jag softar i hängmattan tjugo mil därifrån.
Samtidigt som jag har detta i tankarna skriver jag oavbrutet statusuppdateringar på min Facebook om allt jag spännande jag gör på min semesterort. Lite dubbla signaler och konstig strategi.
Men också skönt att slippa bloggen. Den blir ju som ett monster som äter upp av min tid och mina tankspridda tankar.
Nu är jag hemma igen. Det är sant. Kolla på min blogg.
Jag har inte alltid tillgång till dator där och jag inbillar mig också lite skrockfullt att det är bäst att inte skriva under semestern. Ja, då står ju huset tomt hemma för tjyven för böveln att kolla upp medans jag softar i hängmattan tjugo mil därifrån.
Samtidigt som jag har detta i tankarna skriver jag oavbrutet statusuppdateringar på min Facebook om allt jag spännande jag gör på min semesterort. Lite dubbla signaler och konstig strategi.
Men också skönt att slippa bloggen. Den blir ju som ett monster som äter upp av min tid och mina tankspridda tankar.
Nu är jag hemma igen. Det är sant. Kolla på min blogg.
tisdag 20 juli 2010
Leksand spelar i skyddshandsken
Ejendal var väl tvivelaktigt. Men Tegera?
Leksands hockeytempel ska byta namn i höst efter huvudsponsorn Ejendals största skyddshandske.
Jag tycker Leksandsfansen skulle kasta handsken och duellera om att återgå till hederliga Leksands isstadion.
Leksands hockeytempel ska byta namn i höst efter huvudsponsorn Ejendals största skyddshandske.
Jag tycker Leksandsfansen skulle kasta handsken och duellera om att återgå till hederliga Leksands isstadion.
söndag 18 juli 2010
Föräldrarna sover länge
Lustigt att man numera tycker att ens föräldrar är slöa när de sover fram till klockan åtta.
En sovmorgon till åtta har småbarnsfamiljen inte haft på fem år nu.
En sovmorgon till åtta har småbarnsfamiljen inte haft på fem år nu.
lördag 17 juli 2010
Sluta dunka-dunka
Har blivit en ljudtaliban. Klagar på högljudda grannar. Kanske ska stänga sovrumsfönstret?
På midsommar hade grannens ynglingar fest med nu metal på högsta volym. Jag gick dit genom Linkin Park-ljudvallen och bad dem att sänka.
På kvällarna håller grannens pojk mittemot och mixtrar med sin nya bilstereo. Så nära att be honom göra det på dagen i stället.
Jag har förvandlats till en surgubbe som inte tål dunka-dunka eller trimmade mopeder på sena kvällar.
När skedde det här?
På midsommar hade grannens ynglingar fest med nu metal på högsta volym. Jag gick dit genom Linkin Park-ljudvallen och bad dem att sänka.
På kvällarna håller grannens pojk mittemot och mixtrar med sin nya bilstereo. Så nära att be honom göra det på dagen i stället.
Jag har förvandlats till en surgubbe som inte tål dunka-dunka eller trimmade mopeder på sena kvällar.
När skedde det här?
torsdag 15 juli 2010
Sommaren går i baktakt
Reggae hör sommaren till. Bob Marley i synnerhet.
Var tvungen att ge familjen det bästa av legendaren i dag. Särskilt efter att radion spelat "Tree little birds".
onsdag 14 juli 2010
Att natta tvillingar
Den ena är lugn och gör det ensam. Den andra orolig och kräver sällskap.
Fanny och Idas olikheter gör sig särskilt tydligt påmind vid nattning. Fanny somnar in lugnt och stillsamt. Det är bara att lägga ner henne i sängen och hon börjar knyta sig med napp, filt och gosedjur (en hund). Man kan lämna henne ensam i rummet och hon sköter resten själv.
Nu när våra ettåriga tvillingar sover i samma rum i olika sängar är tekniken att lägga Fanny först. Vänta tio minuter innan det är dags för illern Ida. Hon intar sängen oroligt, rumlandes och pratandes. Hon ställer sig upp i sängen och det blir för henne en rolig lek varje gång jag lägger ner henne igen och uppmanar henne till "natt natt". Hon svarar "natt natt" gång på gång och med ett stort lekfullt leende.
Hon gosar med sin Nasse (Nalle Puhs gris ni vet) men det tar tid. Man får inte lämna rummet. Hon öppnar ögonen, vänder sig om och kollar ideligen att man sitter kvar.
Processen med Ida tar upp till en halvtimme. Samtidigt ska hon helst inte väcka redan insomnade Fanny. En pärs hela projektet varje kväll.
Tur att de är så olika. Tänk två duracell-kaniner vid läggning. Men tänk också alternativet två gosiga björnar.
Nåja, det här fungerar ju.
Fanny och Idas olikheter gör sig särskilt tydligt påmind vid nattning. Fanny somnar in lugnt och stillsamt. Det är bara att lägga ner henne i sängen och hon börjar knyta sig med napp, filt och gosedjur (en hund). Man kan lämna henne ensam i rummet och hon sköter resten själv.
Nu när våra ettåriga tvillingar sover i samma rum i olika sängar är tekniken att lägga Fanny först. Vänta tio minuter innan det är dags för illern Ida. Hon intar sängen oroligt, rumlandes och pratandes. Hon ställer sig upp i sängen och det blir för henne en rolig lek varje gång jag lägger ner henne igen och uppmanar henne till "natt natt". Hon svarar "natt natt" gång på gång och med ett stort lekfullt leende.
Hon gosar med sin Nasse (Nalle Puhs gris ni vet) men det tar tid. Man får inte lämna rummet. Hon öppnar ögonen, vänder sig om och kollar ideligen att man sitter kvar.
Processen med Ida tar upp till en halvtimme. Samtidigt ska hon helst inte väcka redan insomnade Fanny. En pärs hela projektet varje kväll.
Tur att de är så olika. Tänk två duracell-kaniner vid läggning. Men tänk också alternativet två gosiga björnar.
Nåja, det här fungerar ju.
tisdag 13 juli 2010
Ständigt städande och plockande
Vårt hus är i förfall. Sedan barnens entré så går det inte att hålla efter i samma utsträckning. Vare sig man vill eller inte så är golvet kladdigt efter alla måltider med ettåringarna Ida och Fanny och leksaker väller fram som en långsam ostoppbar lavaflod från barnens rum.
Man hinner inte alltid putsa, feja, plocka undan, dammsuga och svabba. Ambitionerna finns där, kolossalt mycket hos min tappra fru, men när vi tar ett steg framåt en dag är vi snabbt två steg tillbaka dagen därpå.
Det är märken efter spill på golv och alltid fläckar på de plagg man bär - men samtidigt accepterar man det. Det är bara att gilla läget.
På sommaren äter vi ute på gräsmattan. Då kan vi svina bäst vi vill. Efteråt högtryckstvättar jag matstolarna så att de blänker i kvällssolen. Ibland har man lust att gå bärsärk med tvätten även inomhus om det inte vore för risken för allvarliga vattenskador.
Värmen stiger
måndag 12 juli 2010
Sandslott av rang
Jag är kungen av sandslott - tycker min femåriga dotter Elsa. Jag håller med.
Jag startar alltid mastodontprojekt på stranden som får andra pappor att drabbas av mindervärdeskomplex. Roligt tycker jag.
Extra roligt att vara i sandlådan igen.
I dag tog vi skärgårdsbåten till Nåtarö utanför Nynäshamn. Mycket bra byggsand där. Kolla Elsas och min slottstad i dag. Det måste ju även förevigas på bild till alla pappors förtret.
söndag 11 juli 2010
Mitt i värmeböljan
Stockholm har blivit varmt. Trettio grader i skuggan!
Vi smälter bort i hettan. I morgon far vi ut till skärgården för att svalka oss.
Skärgårdens vackraste sandstränder hittar vi på Nåttarö utanför Nynäshamn.
Följ med får ni se.
Vi smälter bort i hettan. I morgon far vi ut till skärgården för att svalka oss.
Skärgårdens vackraste sandstränder hittar vi på Nåttarö utanför Nynäshamn.
Följ med får ni se.
lördag 10 juli 2010
Ny fajt - ny nattrutin
I går kväll har Ida flyttat in med sin säng hos Fanny. Tidigare har Ida sovit med oss, pappa och mamma, i vårt rum i sin spjälsäng.
Nu flyttar ettåringen ut till syrran.
Men det är svårt att ändra på vanan.
Jag har i kväll haft en fajt mellan två spjälsängar i ett överhettad barnsovrum mellan två envisa ettåringar som skrattar åt mig ju argare jag ser ut. De reser sig upp i sängen och ler när jag bestämt lägger dem ner igen och säger "natt natt". Gång på gång på gång...
Nu sover de. Och jag är genomblöt av svett.
Känns som att jag vill gå och lägga mig. Jag orkar inte ens le.
Valfläsk över mig
Jag känner mig som en planterad ädelfisk i en liten tjärn kallad Sverige. Jag tillhör tydligen en intressant målgrupp för politikerna. Det förväntas att jag som trebarnsfamilj ska nappa på utökade syskondagisplatser och maxtaxa på kulturskolan.
Och det gör jag. Låter lysande.
Jag nappar på röstfisket.
Men jag vill ha mera. Vad sägs om dubbla föräldradagar för tvilingföräldrar?
Och det gör jag. Låter lysande.
Jag nappar på röstfisket.
Men jag vill ha mera. Vad sägs om dubbla föräldradagar för tvilingföräldrar?
fredag 9 juli 2010
Pappabloggaren ger upp
Schulman tackar för sig och väcker genast debatt. Mästerbloggaren Alex Schulman lägger ner sin pappablogg "Att vara Charlie Schulmans pappa" med motiveringen att nu får det vara nog skrivet om sitt barn Charlie som är ett år gammal.
"Det är dags att respektera denna personlighet, att respektera hennes integritet. Det är en sak att blogga om sin bebis, den typen av bloggande handlar ju framför allt om hur jag som pappa tacklar föräldraskapet. Men vi har nu kommit till en punkt där bebisen snart är en flicka och jag tycker att hon ska få bli det ifred", skriver han.
Respekt.
Men man får noga tänka på vad man skriver som förälder om sina barn. Alex är ju monstruöst läst och utvikt på sin blogg. Jag förstår honom men visst kan man ändå fortsätta.
Jag har inte en utpräglad föräldrablogg, och inte så välbesökt, men visst tänker jag mig noga för varje gång det handlar om mina barn i inläggen.
Men Alex har en gåva att med pennan skildra sitt föräldraskap. Han gör det med bravur och stor igenkänningsfaktor. Kul eftersom det är något man har gemensamt med honom.
Jag kommer sakna Alex - som föräldraskribent, och Charlie förståss...
"Det är dags att respektera denna personlighet, att respektera hennes integritet. Det är en sak att blogga om sin bebis, den typen av bloggande handlar ju framför allt om hur jag som pappa tacklar föräldraskapet. Men vi har nu kommit till en punkt där bebisen snart är en flicka och jag tycker att hon ska få bli det ifred", skriver han.
Respekt.
Men man får noga tänka på vad man skriver som förälder om sina barn. Alex är ju monstruöst läst och utvikt på sin blogg. Jag förstår honom men visst kan man ändå fortsätta.
Jag har inte en utpräglad föräldrablogg, och inte så välbesökt, men visst tänker jag mig noga för varje gång det handlar om mina barn i inläggen.
Men Alex har en gåva att med pennan skildra sitt föräldraskap. Han gör det med bravur och stor igenkänningsfaktor. Kul eftersom det är något man har gemensamt med honom.
Jag kommer sakna Alex - som föräldraskribent, och Charlie förståss...
Baddagar
torsdag 8 juli 2010
Titta bloggen lever
Uppehållet på bloggen ska vara över nu. Har tillbringat tio dagar i Pengsjö utanför Vännäs i Norrland utan dator utan uppkoppling.
Kom hem i dag efter 65 mil i bil på en dag. Puh. Gick bra. Barnen sov mycket och Elsa såg tre filmer på dvd.
Problemet i kväll var dock att ingen ville gå och lägga sig.
Men det vill jag nu. Hörs i morgon, bloggen.
Kom hem i dag efter 65 mil i bil på en dag. Puh. Gick bra. Barnen sov mycket och Elsa såg tre filmer på dvd.
Problemet i kväll var dock att ingen ville gå och lägga sig.
Men det vill jag nu. Hörs i morgon, bloggen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)