Vårt hus är i förfall. Sedan barnens entré så går det inte att hålla efter i samma utsträckning. Vare sig man vill eller inte så är golvet kladdigt efter alla måltider med ettåringarna Ida och Fanny och leksaker väller fram som en långsam ostoppbar lavaflod från barnens rum.
Man hinner inte alltid putsa, feja, plocka undan, dammsuga och svabba. Ambitionerna finns där, kolossalt mycket hos min tappra fru, men när vi tar ett steg framåt en dag är vi snabbt två steg tillbaka dagen därpå.
Det är märken efter spill på golv och alltid fläckar på de plagg man bär - men samtidigt accepterar man det. Det är bara att gilla läget.
På sommaren äter vi ute på gräsmattan. Då kan vi svina bäst vi vill. Efteråt högtryckstvättar jag matstolarna så att de blänker i kvällssolen. Ibland har man lust att gå bärsärk med tvätten även inomhus om det inte vore för risken för allvarliga vattenskador.
