P3, P4, P1 - min ålderstrappa.
Om man studerar mitt radiolyssnande kan man nog påvisa ett åldrande enligt stegen ovan. Kanske att den ska inledas med närradio. Varje sommar som barn satt man som klistrad och lyssnade på Radio Smedjebacken. Önskade låtar, tävlade och var även där i studion, sjukt nervös, och gjorde sin radiodebut som sommarpratare.
De andra presentatörerna, anställda på bidrag, var ens lokala hjältar och förebilder.
Tids nog blev närradion en del av ens egen karriär.
P3 har hängt med trots tuff konkurrens av reklamradion sedan mitten av 90-talet. Fortfarande släpar program som "Tracks" och nya "Downloadlistan" med på min lyssning.
Men numera är det lokalradion genom P4 som får mitt öra. Radio Stockholm då och "Sportradion" genom den kanalen.
Däremot märker jag, ålderstecken?, att jag rattar över allt mer till P1. Lyssnar på nyheter och samhällsprogram för det är intressant och givande.
Kanske att min radiotrappa inte ska avslutas med P1. Kanske att jag sitter där på ålders höst och beklagar mig på all dunka-dunka och hellre vill ha en Jean Sibelius-konsert av Radiosymfonikerna som örongodis på P2.
Sä här ser då den korrekta ålderstrappan ut:
Närradio, P3 (och reklamradio), P4, P2 och sedan runan.
