Jag trivs med att vara hemma med barnen. Det är ett behagligt liv. I stort bara att äta och sova och lite bus emellan.
Ida och Fanny är i en sån underbar fas just nu. Glada upptäckarfasen. Det är bus och skratt i ett. Mycket kärlek.
I dag drog vi till leklandet under regnandet. Det var ingen lek. Försök ha koll på två ettåringar som drar åt varsitt håll bland en massa andra barn medans storesyrran samtidigt vill gå på toaletten.
I kväll somnar jag extra tungt med huvudet mot kudden (den hinner nog inte ens landa där utan först i tv-soffan).
