Upptäcker att mitt kära Smedjebacken ligger än mer öde efter att ha drabbats av kioskdöden.
Normala vitala mötesplatser för att lämna in tipset, hyra video, lösgodis, köpa tidningen, trisslotter eller snuset är borta.
Nu är både kiosken i Morgårdshammar och den i hamnen igenbommade.
Även pappas gata ligger öde (bilden ovan). Här fanns under min uppväxt ett myllrade gatuliv bestående av cykelgäng, bandy eller fotbollsspelade kids.
Nu ligger vinters sand kvar. Ingen som borstad bort den för spel mot ett mål.
Känslorna vid hemkomst är alltid vemodiga. Numera starkare för varje år.
Fåglarna kvittrar. Likt en flyttfågel är jag här på besök. Plockar det gottaste och drar.
- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone
