Här kommer jag staden. Ta mig.
Går inte så ofta på fest. Men det är alltid lika ångestladdat.
Redan på morgonen tänker jag på konsekvenserna. Hur bakfull man kommer vara dagen därpå.
Ingen bra uppladdning. Men är det fest så är det.
Det är som roligast när salongsruset kickar in efter första glaset.
Sedan slår tröttheten in efter tre glas. Och jag börjar tänka på refrängen.
Så ta mig staden. Ta mig för den jag är. Ge mig ett glas så tar jag den bäst i nuet - det är trots allt fest.
- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone
