Tänkte jag skulle göra en sammanställning av all skit jag råkade ut för i Assinbajsan i förra veckan. Mest för lite självömkan och som ett minne för livet.
Jag kom aldrig riktigt in i matchen vilket var synd för bevakningen av Baku och det ändå exotiska landet. Inslagen rullade på ändå men känslan ger en magont, kanske därför jag har diarré i dag.
Arbetstiderna var hemska med tuffa nattpass. Sändningen av Eurovision började vid midnatt lokal tid för att anpassas till primetime-tv i centraleuropa.
Sömnbrist tär på en som är van att sova vid kl 22. Tidigast kvällen lade jag mig klockan två på natten. Och vaknade ändå rätt tidigt. Sista natten, finalen, sov jag inte alls.
Nåja, här är listan över missflyten:
Utan stativ. Kameraväskan med stativet blev kvar i Wien. Jag fick filma för frihand. Som tur var fick jag låna ett stativ till genrepsfilmning av Filip på Aftonbladet (hyvens hyvens kille det). Efter två dygn kom stativväskan till hotellet.
Utan telefon. Inte så smart. Felkodar mitt lösen till Iphonen första dagen så att den låser sig och avaktiverar sig. Helt handfallen utan telefon under Eurovision då jag behöver den för att kommunicera och sy ihop vår bevakning. Dessutom blir jag sämre på sociala medier och blogg. I dag har jag gjort en fabriksomställning på telefonen. Det krävdes hemdatorns itunes för att lösa upp telefonen. Inte så smart. Jag är ett sifferpucko.
Utan hörlurar. Efter ett genrep i Kristallhallen under onsdagen upptäcker jag att mina lurar är borta. Vänder om och letar i gångarna och vägen till pressfållan men de är borta. Ingen lämnar in dem heller. Som tur är har jag mina A-jays-lurar med mig till telefonen som jag ändå inte kan använda. Ser under resten av bevakningen rätt cool ut i mina inears-liknande lurar med platta kablar.
Hårddiskkrasch. På finalnatten. Den viktigaste kvällen av alla. När jag slå på min bärbara dator för att redigera filmklipp i presscentrat vid Kristallhallen så vägrar den gå i gång. Den bara rebootar och kommer ingen vart. Hittar ingen kontakt med hårddisken. Helt hjälplös under kvällen. Supporten hemma kan inte hjälpa mig. Datorn är kaputt. Hur sjutton ska jag få hem videoklipp? Får ett tips av Expressen Anders Nunstedt (hyvens hyvens popfarsa det) att låna en onlinedator som finns i presscentrat.
Tipsas hemifrån supporten om att kolla på ett youtubeklipp om hur man för över klipp från min videokamera Panasonic P2 via usb-kabel. Fixar och donar medan Loreen tar hem hela skiten.
Gör intervjuer och för över filer direkt från kameran med separata video- och ljudfiler som jag aldrig sett maken till. Skickar hem dem i ren panik. Hinner innan flyget går på morgonen.
Men hemmaredaktionen är också ovan med de skumma filerna så efter mycket om och men gest ett inslag ut vid lunchtid svensk tid. Filerna kom hem. Försenat men hemma.
Beslagtagna flaskor. Spenderade mina sista manat (azeriska pengar) på flygplatsen i Baku. Köpte två fina vinflaskor hem. I Frankfurt blir jag stoppad i säkerhetskontrollen. Det här får jag inte föra in i landet från Azerbajdzjan. Om jag inte väljer att gå ut och checka in igen i Tyskland. Men då skulle jag missa flyget. Lämnar mina flaskor.
Summasummarum: All skit löser sig. Men det stinker ett tag.
PS: Vill bara påpeka att webbtvreportern Rickard på Expressen berättar när jag ska borda flyget i Baku att han inte fått med sin kamera med på flyget för att den varit för tung. Undrar hur det gick? Han stod i kön till ett annat flyg hem.
Vill poängtera att fler journalister inte heller fick sina väskor från mellanlandningar i Europa.
Och att inkonsekvensen var konsekvent vid alla säkerhetskontroller i Azerbajdzjan. TV4 fick lämna in sin trådlösa mick vid Kristallhallen. Jag hade minuten innan blivit insläppt med en trådlös mick och sändare som jag försäkrade dem om att inte använda (man får bara ha kabelanslutet i arenan för att inte störa tv-produktionen).
I övrigt gällde om en vakt säger "no no" gå till nästa han säger "yes yes". Charmigt på ett knasigt sätt.
