Älskar tider av årsbästalistor. Här är min egen över årets bästa album.
1) The Lions roar/First Aid Kit
Stämsången har blivit vassare och tyngre. Systrarna från Svedmyra går från klarhet till klarhet. Det är musik vid lägerelden som aldrig vill slockna. Änglalika stämmor. Jag minns särskilt när jag fick intervjua dem själv samt göra ett liveklipp. De stämde upp på gitarr och sjöng en himmelsk "Emmylou", bara för mig kändes det som. Magi.
2) Heal/Loreen
Imponerande jämn. Så skönt att Loreen inte hastade fram en Idolvinnarskiva utan väntade ett halvår efter Eurovisionvinsten. Möjligen att hon för spänningens skull skulle ha kunnat grotta ner sig Björk-träsk eller tyngre technotoner, men nej. Det här är lysande i det mer lättillgängliga hitformatet.
3) Born to die (Paradise edition)/Lana Del Ray
Hon är de stora känslornas artist. Dramat är gripande, rösten sensuell, melodierna storslagna och historierna dekadenta. Man sveps med av tårar men ändå något litet hopp, för det är ju så hjärtskimrande vackert.
4) Inferno/Petra Marklund
Visst är det mycket Jocke Berg. Men Petra övertygar. Det mest slående med plattan är den hjärtskärande personliga attacken. Det är djupt, sårande, trasig kärlek av rang. Flickan kan inte ha haft det så lätt. Kärlek till dig. Ärlig vemodig känsloattack som skär som bäst.
5) Infruset/Mando Diao
Jag har alltid hamnat i ofas med Borlängerockarna. Såg dem som ungt lovande band på ungdomshaket Cozmoz på 90-talet. Dissade dem som dryga slynglar som spelade oljud. Sedan kom de eminenta plattorna.
Sågade deras Caligula-projekt som flum av rang. Men den hade sin charm.
Samma nu med senaste plattan. Mando Diao sjunger på svenska? Gustaf Fröding-tolkade låtar? Hallå, kom igen! Jag borde veta bättre. "Infruset" är storslaget, vackert och betänkansvärt.
6) Sjung/Laleh
Variationen. Omfånget. Som en stor, långvarig kram. Blir aldrig trött på att sträcklyssna på Laleh. Hon byter stil lika ofta som "Aktuellt" i SVT tabbar sig om kvällarna. Bara en sådan fantastisk låt som r'n'b-balladen "Who started it". Stilbytena är hennes charm och en del av hennes fantastiska personlighet.
7) Mannen utan mask/Nääk
Har gäspat mest åt nutida hiphop. Not a Men Nääk väcker mig. Han har en otroligt smittande cool rapstil. Och musiken är så varierande att albumlyssningen aldrig tappar uppmärksamhet. Beep för drogromantiken.
8) Veritas/Agnes
Älskar när Agnes går loss i dansmusik. Önskar att hon skulle satsa än mer på tung klubbmusik. Hon är nära nu. Det är ett starkt, jämnt hitalbum.
9) Jag är inte rädd för mörkret/Kent
"999" är ett monster som ensamt bär upp albumet. När Kent är lite mer tillgängliga har de mig fastnaglad. Eller så åldras bandet med mig. Kent är en institution.
10) Words and music/Saint Etienne
Som en nedcabad bilresa genom gamla bekanta landskap. Berusad av vinddraget och de vackra tonerna.
Bubblare: De berömdas aveny/Eldkvarn, Battle born/The Killers, Maraton/Alina Devecerski
Här är de tio albumen på Spotify:
