Småttingarna har fått smak för dalmål. Ja, någon dialekt är det som nästlat sig in.
Vet inte varför men Ida och Fanny svänger på betoningarna medvetet ibland som om de kom från Dalarna. Och vi vet inte varför. Det är inte från mig, jag har tappat nästan allt. Det är så vitt vi vet ingen på dagis. Och ingen på tv.
Vi frågar dem men de skakar på axlarna pilimariskt och säger "vet inte" på dalmål.
Fattar ingenting. Ett språkligt mysterium att mina två fyraåringar snackar dialekt. Om något så är det väl stockholmska? Men det här? En tidig revolt?
Roligt förstås men jag vill ju veta varför.
