Har sett den unge och oförstörde Zlatan. Då när han var tillgänglig och oskyldig.
Passade på att se dokumentären "Den unge Zlatan" på bio i Norrköping. Bara så där i väntan på kvällens Mello.
Och vilken underhållande resa man bjuds på. Tiden då Zlatan bara var en yngling med stora drömmar och en stor självbild. Tiden då leendet alltid fanns nära. En bråkstake. En tid då han var mer naiv och spontan mot i dag.
Det enda jag kan sakna i den annars utmärkta dokumentären är huvudpersonen själv. Alltså det hade varit kul att se Zlatan i dag kommentera sitt unga jag, om så bara under sluttexterna.
Samt att jag hade önskat något fler journalister berättat om sina möten med Zlatan och målande beskrivit honom. Nu svischar reportrarna bara förbi där man hör deras röster från olika reportage eller matchreferat.
Känns som att dokumentärfilmarna dribblade bort den lilla detaljen. Men det bär ändå om man bara får bollen i mål.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Nyhetstips mejlas mig på marko.saavala@tt.se
