Åker Vasaloppet vartannat år. Därför skönt med sabbatsvinter.
Men jag håller i gång ändå. Älskar att röra mig på skidor. Komma ut i friska luften. Som i dag med solsken och runt nollan.
Konstspåret i Rudan i Haninge var isiga och snabba.
Men efter två vurpor i hästskokurvan efter banans värsta nedförsbacke fick det räcka efter en mil. Trötta ben gav mig obegripliga fall. Brukar vara säker på skidorna men nu flaxade jag avlång ur spåren. Inte så att jag gjorde illa mig men nära att jag bröt ena staven.
Jag var inte ensam så hade jag brutit något i kroppen fanns förbipasserande där hela dagen.
Apropå det. Måste berätta om gårdagens motionsrunda. Sprang genom Glömsta då en pojke stoppar mig. Tioåringen ser stressad ut och frågar mig om jag har Google maps eftersom han gått vilse och inte hittade hem.
Frågade honom vad som hänt. Han svarade att han bråkat med en annan kille under skolutflykten och därefter lämnat den. Men nu hittade han inte hem.
Visade sig att han bodde en bra bit därifrån. I Stuvsta.
Googlade efter hans pappas namn och telefonnummer. Då kommer en man ut ur villorna och frågar vad som hänt. Jag berättar snabbt killens status och mannen lovar att skjutsa hem honom. Vi ringer hans pappa och jag kan lämna dem och fortsätta min löprunda.
Det här är andra gången jag hjälper en vilsen under mitt löppass. Får några år sedan hjälpte jag en förvirrad blind kvinna i Segeltorpskogen hem. Hon var riktigt stressad och behövde hem snabbt för medicinering.
Så löpning har något ödesladdat kring sig. Den behövs. Inte bara för min motion och välbefinnande utan för livet.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Nyhetstips mejlas mig på marko.saavala@tt.se
