Småstadsskildringar ligger alltid nära mitt hjärta. Förmodligen igenkänningsfaktorn från ens egen uppväxt.
I Fredrik Backmans roman "Björnstad" definitivt. Här finns jantelagen, vi mot dem och framför allt ishockeyn. Sporten som kan förena alla, hela bygden, bakom laget.
I "Björnstad" följer vi några pojkar och flickors drömmar, deras föräldrar och allt som sammanfaller med hjärtat i tillvaron - ishockeyklubben. Men vad händer om någon traumatiskt skakar klubben. Ett brott. Håller man fortfarande ihop?
Backman vässar om pennan till en allvarligare roman, den första delen i en serie, och den är gripande, omtumlande och lämnar eftertanke. Den är bra även utan Backmans karaktäristiska humor.
Ett djup utan roliga toppar som "En man som heter Ove" hade.
Hockeyskildringarna är inget för gamla Buster-läsare. Men känslan för sporten och klubben i ens hjärta går att känna igen.
Och om du inte vet hur en puck låter mot ett plank lär du dig det bokstavligen från sida ett.
- Posted using BlogPress from my iPhone
