Ett års satsning har burit frukt. Så skönt att slå personbästa på Vasaloppet med tre kvart. Gick under sju timmar som var målet. Med råge. Hamnade på 6:30!
Jag är helt euforisk. Alla känslor på en och samma gång.
Har haft kramp i triceps av alla muskler. I benen. Jag har fått slita med pannbenet. Bara fokat på tiden. Åkte hårt första tre milen. Vilket jag förmodligen fick betala för senare. Men det var också min taktik - ligga på plus för att kunna trappa ner senare. Och så blev det men mest på grund av att jag blev så trött. Verkligen trött.
Jag fick telefonrapporter av kompisen Johan som ska ha ett stort tack. Hans pushade hjälpte verkligen för jag var rejält sliten sista tre milen. I och med att jag visste att mitt personliga mål var rejält inom räckhåll kunde jag slå av på takten. Men vetskap om en bra tid gjorde jag matade på ännu mer. Men det tog. Väldigt hårt.
Känner mig mycket sliten. Men överlycklig mentalt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
