Har tidigare påpekat att min mor får tre barnbarn i år. I går fick hon en son.
En okänd halvbror gav sig tillkänna. Tillika en halvbror till mig och min lillebror.
En brandman boende i en liten ort i Norrland.
Han är ett år äldre än mig och ska enligt mamma ha liknande drag med mig.
Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig. Vetskapen om att han fanns fick jag reda på av mamma först vid 28 årsålder. I dag är jag 37.
Det tog jag hårt, då. Att det fanns ett barn före mig. Att mamma talade om det så sent i livet. Att det fanns ett barn hon adopterat bort. Och senare sökt efter honom. Att ens föräldrar som är grundpelare i hela tillvaron bar på en hemlighet.
För att inte tala om allt som en adopterad ältar och går igenom. De stora existensiella livsfrågorna. I går tog halvbrodern ett första steg. Det ska ha gått bra förstår jag.
Nu är det som det är. Livet går alltid vidare. Sår läker, sår går upp - och läker igen.
Jag vet att du läser min blogg. Välkommen broder.
