Först tänker man en Ipod Nano med 8 gb minne. I radiobutiken slutar det med den största på 16 gb.
Letar efter ett bra och enkelt videoredigeringsprogram för hemmabruk. På nätet slutar det med det största programmet för proffs.
Större minne och en massa extra lull-lull. Jag faller pladask. Jag är fast i ett teknikkonsumerande som alltid kräver lite extra. Man hade säkert klarat sig lika bra utan det överflödiga. Men man tänker störst, värst och tänk om jag skulle behöva tusen låtar till i stället. Eller den där funktionen som gör att ens videofilmer ser ut som tecknade figurer.
Nu hoppas jag att man pallar av det. Mer låtar än någonsin att beta av och en hemstudio som värsta Spielberg.
Efter konsumtionsmissbruket följer prestationsångest. Vad gör jag med all den här tekniken?
