DN Kultur har en ibland übernäst ton, inte du min gode Mattias Dahlström, som gör att man känner sig totalt ointelligent. En vanlig konsertrecension kan omvandlas till analys i kvantfysik.
I dag fattar jag ingenting av Po Tidholms recension av Frida Hyvönen på Dramaten. Läs hela här på DN, eller läs det minst sagt konstiga slutet återgivet här:
"Det är inget snack om att Frida Hyvönen ären av vårts lands mest begåvade artister och att hon kommer fortsätta slå oss med häpnad, men det jag vill komma fram till är att det finns en intellektuell kyla i medelklassens smakprefenser som Frida Hyvönen svarar mot. Jag sitter där, fascinerad, imponerad och förnöjd, men utan att egentligen känna så mycket. Hon låter som hon låter för att hon gjort en serie val, inte för att hennes begränsningar format henne. Vi lyssnar för att vi vill, inte för att vi är tvungna. I slutändan saknar jag en känsla av nödvändighet i detta."
Say what?
Ska fråga min medelklassgranne, som var på konserten, om han hade liknande tankar ältandes i huvudet efter konserten...
