Trots att vi trott att hon haft värsta trotset så är hon inne i en ny period trots allt. Hon blir rosenrasande, envis och okontaktbar vid sin utbrott. Först efteråt är hon ångerfull.
Som i kväll när hon vägrade gå in från pulkabacken ute på vägen. Skrikandes och gråtande får jag bära in henne. Hon får hålla sig på sitt rum tills hon själv ridit ut värsta stormen.
I kväll raserade hon vårt fina legoslott. Hon har så otroligt mycket att ventilera.
Sedan kommer hon ut ur sitt rum, snyftande och ångerfull, och först då går det att resonera med treåringen. Först då förstår hon att hon betett sig dumt.
Härom natten vaknade vi av att hon låg och skrek "jag vill, jag vill, jag VIIIIIILLLLLLLL!" i sömnen.
Mycket känslor och viljor som rusar genom den unga kroppen just nu. Vi ser villrådigt på och andas ut efter varje gång och hoppas att det var den sista på ett tag...
