Fastnade i en text på en kultursida för ovanlighetens skull. Det handlade om Twitter, ni vet en kortare form av blogg som är superpopulärt just nu.
Det skumma var att den utmärkta artikeln "Twittra utan att besvara" kändes så bekant i sin form. Stilistiskt och humorn. Jag log och blev underhållen på ett märkligt deja vu-liknande sätt tills jag upptäckte att det var min kollega på Spektra som skrivit den.
Det var Erik Helmerson (här är hans Twitter). Inte konstigt att jag kände igen mig. Lite läskigt.
Lika rädd är jag för Twitter. Inte nog med att blogga tar sin tid. Jag är rädd för att bli beroende av det.
Det räcker med bloggberoendet.
