Stortån värker. Ryggslutet stramar. Kroppen är stel. Så känner man sig efter ett Vasalopp. Men sinnet är stolt och piggt. Jag gjorde det på 8 timmar 49 minuter.Och tack för alla lyckönskningar och gratulationer mina vänner. Det värmer mycket.
Ölen är aldrig så god som efter nio mil. Kameran immar igen av en hel gympasal av svettiga karlar, tänk er dofterna, och att gå från kyla till värme. Men den dimmiga bilden beskriver bra det lyckorus man befinner sig. Manglad, omtöcknad men otroligt glad och tillfreds.Jag lyckades med mitt mål, bättra tiden från debutåret 2007. Med erfarenhet och bättre förutsättningar gick det hela två timmar snabbare.
Men som förra gången: Aldrig mer tack.
