För en månad sedan hade jag nästan nitat någon som sa "åh vad ni är lyckligt lottade som fått tvillingar!".
Nu, efter nio veckor med Ida och Fanny, sänker jag den explosionsgraden till att kanske fnysa lite ironiskt till en sådan kommentar.
Nu har vi gått in i ett roligare stadie. För nu bjuder Ida och Fanny på smajlisar vid nästan varje ögonkontakt. Och det är så fantastiskt att bli bemött med ett så smittande leende, ja ibland ett vidöppet asgarv, när man kommunicerar med dem.
Ett leende som upphäver allt det tunga med de två.