Spännande dokumentär i kvällens "Dokument inifrån: Rör inte min sup" i SVT. Evin Rubar har grävt i svensk alkoholkultur.
Mycket kände man igen. Mycket är ruskigt. Pinsamt. Och tyvärr en fas alla går igenom. Det här med att alla dricker. De första staplande, hävdande och omogna stegen in i alkoholens förtrollade värld.
Det jag kan känna filmen missade stort var att skildra att det faktiskt finns en annan trend - en stor grupp unga som väljer att helt avstå från alkohol. Det skulle känts lite mer positivt och heltäckande för nu blev allt så svart.
Det som var skrämmande att se var hur mycket de slumpmässigt utvalda sjuåringarna kände till om vuxnas alkoholbeteende, drycker och effekter.
Jag minns själv när mina föräldrar partade. Den årliga gatufesten på Valborg blev alltid blötast. Det var inget obehag jag kände inför festen. Tvärtom kul att få vara uppe sent och leka med de andra barnen. Däremot var vi rörande överens om att våra föräldrar var pinsamma som fulla.
Och att vi aldrig själva skulle dricka.
Jag gjorde till och med en pakt med grannflickan Jessica att vi aldrig skulle dricka alkohol. Vi lovade varandra det. För mig höll det fram till sista ring på gymnasiet.
Grupptrycket blev för stort. Jargongen och det ständiga snacket om fyllebravaderna. Man var en mes, en utböling, om man inte drack. Dessutom trodde jag att drickandet skulle göra att jag vågade träffa tjejer. Vilket jag gjorde men det slutade ju alltid med att det blev för mycket dricka och ingen flicka.
Precis som sjuåringarna i filmen sa "En del tror att de ska få tjejer när dom dricker men det får dom inte när dom dricker för mycket".
Men som småbarnsförälder till tre väcker filmen mycket tankar om ens eget drickande. Den är nu måttlig och under total kontroll men det som var oroväckande i filmen var att flera av sjuåringarna inte skulle våga eller vilja säga till om vuxna dricker för mycket.
"Man vill ju inte förstöra för dom när dom har roligt"
"Nä, det blir för pinsamt"
Ja, det här med alkohol är svårt. Och svårt att hålla sig i från.
