Jag har köpt min första ohörda cd-skiva på länge. Tänkte att i pressen tokhyllade Deportees tredje platta "Under the pavement - The Beach" skulle få den äran.
Nu har Umeåbandets album rullat, heter det så i ipod? snurrat? spelats? under eftermiddagens barnvagnspromenad.
Intrycket är hänförande vackra popmelodier, med bra sång, sköna mandoliner, rytmer, stråkar och countrystänk. Ett ytterst skönsvängigt varierande album att ha i lurarna.
Jag rycks med även efter bara en lyssning som ni hör. Förväntningarna är infriande med råge. För den som vill frivilligt vill deportera vardagen för en stund rekommenderas den här plattan varmt. Den blir mitt soundtrack till barnvagnen.
