En söt liten flicka har vunnit mitt hjärta.
Hon går på Ida och Fannys dagis. Kommer fram gråtandes. Vill ha tröst.
Jag lyfter upp henne och hon trycker huvudet mot mitt bröst och snyftar sakta in i tysthet.
Ida och Fanny visar inte ens avundsjuka. Låter oss liksom hållas. Som om de vet att lilltjejen behöver det.
Delgav senare hennes moder om dotterns tillgivna sätt mot mig. Hon log och berättade roat:
- Hon är inne i en pappa-period just nu. Gör så mot alla. Förra veckan tydde hon sig till och med åt vaktmästaren.
Ridå ner. Så det var inte min aura av cool, trygg pappa som charmade henne. Jag känner mig lite billig.
