Efter en lång resa i går, klev upp klockan fyra - framme kl två, så är vi framme i lillepluttlandet San Marino. Landet är bara en trädgård stor, nåja, drygt 60 kvadratkilometer och invånarmässigt som Ludvika på runt 30 000.
Flyget till Bologna var hemskt. Två femtioåringar söp och betedde sig som tjugoåringar. Det började, de var redan fulla svenska fans innan de klev ombord på morgonen i Köpenhamn, med varsin bloody mary. Sedan kacklade de oavbrutet hela vägen ner. Och drack.
De satt bakom mig. Jag hade svårt att sova.
San Marino ligger högst upp på en bergstopp på drygt 700 meter. Här är varmt och vackert.
Hjärtat består av torget och palatset som man alltid ser när San Marino promotar sitt Eurovisionbidrag.
Vårt hotell, om jag får sova här en natt till, heter Titano och har en fantastisk vy från restaurangen. Brände traktamentet där på en trerätters i går kväll.
Jo, hotellet hävdade igår att jag bokat av mitt rum. Fick på nåder ett rum för natten. Får se vad som händer i dag.
Är här för att jobba. Bevakade Erik Hamrens pressträff på arenan i går. Han tycker inte det finns en risk för underskattning av Europas klart sämsta fotbollsnation. Särskilt inte efter Förlusten mot Ungern.
Spelarna som vi frågade kan däremot inte namnge en enda motståndare. Kul.
Men i går kväll har de efter träning tittat och snackat om motståndet.
I kväll match på en arena som rymmer 5 000 pers. Det är verkligen fotbollens bakgård här.
- Använder BlogPress från min hypersmarta iPhone
Kom gärna med nyhetstips till marko.saavala@tt.se
