Mando Diao coh Takida. Två stora rockband som upptäckt det svenska språket. Mognad? Ålderstecken?
Absolut, säger Robert Pettersson när jag träffade honom i dag.
Otänkbart att han för tio år skulle sjunga på svenska som han gör på Stiftelsens jättehit "Vart man än går".
Kul grepp att gå från hårda Takida till svensk rock. Men han var säker på att musikkritiker i vanlig ordning, som med Takida, skulle såga plattan "Ljungaverk" som släpps nästa vecka. Inget han bryr sig om ändå.
Jag förklarade för Pettersson att jag gillar Takida. Och därmed får gå i försvarsställning i journalisthopen.
- Måste vara svettigt, skojar han.
Nä, jag bryr mig inte heller. Snarare finns där bara en extra krydda i mig att stå upp för de "förtryckta" och "svaga" om de så är utskällda rockband, E-type eller Magnus Uggla.
Så här blev videoknäcket med Robert i dag:
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
