De oroligaste av nattningar sker alltid inför planerade kvällspass. Som om kroppen utsöndrar uppladdade endorfiner eller adrenalin som barnen känner av.
Ju längre nattning desto senare träning.
Om jag dessutom själv somnar, vilket händer nästan jämt, blir det än mer segare att pallra sig ut. Eller för den delen att själv somna senare blir senare.
Och efter ett sent träningspass då rullar man runt i sängen som en ångvält som kört över John Blund.
Tror dock jag sover gott i kväll. Utmattad. Första löpet på månad. Skön känsla men samtidigt tungt. Kluvet.
"Man lever tills man dör" sjunger Olle Ljungström i mina lurar. Jo.
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
#blogg100
