Plockade mitt livs första fästing i går. Den lilla rackarn satt i knävecket. Inte fullt uppblåst. Men ändå kännbar.
Det var en slump att jag krafsade i knävecket och hittade den.
Jag har i min barndom plockat flera fästingar på mina katter. Men aldrig på mig själv.
Tog en pincett om djuret, vred om ett halvt varv och drog ut. Den krafsade och rörde sig. Otäckt litet kryp. Nu är den krossad med ett krasande ljud.
Dränkte hålet med Salubrin. Men är ändå hypokondrisk. För att inte tala om den bombhundsliknande undersökningen vi utsätter mina barn för.
På mig kryper och kliar det på hela kroppen. Och är jag inte lite för varm... måste bara vara fästingstressen.
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
