Här vågade jag finska i radion i dag. Fint måste jag säga själv. Lite klippt. Men snyggt.
Mamma i Ludvika hörde inslaget i dag. Utan att hon visste något.
Hon berättar att vi kapade medvetet och omedvetet finska språket. Ingen hemspråksundervisning, ingen finsk förening trots att det fanns en livlig sådan i Smedjebacken.
Vi skulle inte återvända. Jobben fanns här. Språket var svenska. Lär dig det.
Så klart bidrog att vi nästan bara hade svenska kompisar till finska språket dog. Och när jag var femton skildes mina föräldrar och hittade senare varsin svensk livskamrat.
Kvar är namnet. Och det finska blodet som alltid rinner i ådrorna. Trots allt.
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
