Dags att ranka årets skivor i tider då jag allt mindre lyssnar och tänker album. Det mesta är spellistor och ryckta låtar från här och där. Men nåja, de album som listas här är ändå årets bästa ur ett högst personligt plan och de håller för sträcklyssning om man nu skulle köpa en platta på en bensinmack.
Här är den:
1) Det kommer aldrig va över för mig/Håkan Hellström
Det verkar aldrig vara över för Håkan. Det finns hopp för 40-åringar. Han fortsätter utvecklas musikaliskt, han till och med stammar på sång i fantastiska "Du kan gå din egen väg" och just rösten är det han lyckas förändra bättre och bättre för varje album.
Han känns fortfarande som en kär gammal vän som alltid finns där för en med värme, inlevelse och närvaro gestaltad i text.
2) Electric/Pet Shop boys
Duon hittade tillbaka till nattklubben. Så tungt, så rätt. Moderns danspop som en gång i tiden fick hitfabrikens band att rulla utan produktionsstopp. Det är strålande.
Men duon har inte fått betalt med de fornstora dagarnas hitplaceringar. Det är denna platta förtjänt av. Men ingen dansar ensam på dansgolvet om den spelas.
3) Terra/Jenni Vartiainen
Rösten. Från Finlands Loreen. Den vemodiga och sensuella inbäddad i ett storslaget ljudlandskap som får ett fara om inte över tusen sjöars land så kanske över myrar och finska lappmarker som får en att känna ens ursprungs mylla genom alla sinnen. Och de poetiska kärlekstexterna. Niin hyvä.
Nästa steg är kanske att likt Loreen prova mer technoklubbiga marker och spinna vidare från det.
4) Days are gone/Haim
Vem smälter inte för tre systrar som gör musik ihop. Det skulle ju i en drömvärld kunna vara mina tre döttrar. Amerikanska systrarna Haim är så coola och trygga i sin värld av klassisk amerikansk radiopop att bara det räcker.
Men återigen, de är syskon också. Så himla häftigt.
5) True/Avicii
Svennehouse för var mans hem. Men det är mer än så. Tim Bergling vågar blanda in country och bluegrass och rider hela vägen till banken i cowboyhatt. Hitfabriken är här för att stanna redan efter albumdebuten.
Frågar är var han rider nästa gång. Upp på sadeln bara, broder.
6) INVSN/INVSN
Postpunk med doft av 80-talet med stor dynamik och fina texter. Dennis Lyxén träffar rätt med personliga texter om ett kallt samhälle. Han bör med dessa betraktelser hålla sig till svenska språket trots att en engelskspråkig version även spelades in av plattan.
Det mörka tonerna från Umeå lyser upp ett leende på mig i söder.
7) Colors/Laleh
Än svänger det hit - än svänger det dit. Laleh spretar vidare med obruten charm på sitt femte album. Än är det engelska, sedan är det svenska och engelska igen. Titelspåret är en av årets bästa låtar och "En stund på jorden" en av årets vackraste hyllningar till livet.
Det sprakar av färger av alla nyanser. Aldrig tråkigt.
8) Handen i fickan fast jag bryr mig/Veronica Maggio
Hon utvecklar sitt personliga uttryck än en gång efter dundersuccén med förra plattan "Satan i gatan". Lite friare och okontrollerat går hon vidare. Svensk pop av rang. Älskar den ensamma "Sergels torg", fin musikvideo, som gör det bestående intrycket från plattan.
9) Back to forever/Lissie
Okänd amerikansk pärla. Fattar inte att hon är större. Debutplattan "Catching a tiger" kanske var mer direkt men uppföljaren mer äkta, mer Lissie, mer amerikansk folkrockpop. Det här bilåkarmusik av rang för alla årstider.
10) Dregen/Dregen
Dregen blandar och ger uppfriskande från klassiska hårdrockriff till fantastiska bluespolitiska "Flat tyre on a muddy road" med Titiyo. Det här en störtskön retrorockplatta för 2013.
En solodebut som vi vill höra mer av. Så är det bara.
Här finns de tio plattorna på en och samma Spotifylista:
