Vilka konserter i sommar

Madonna, U2, Depeche Mode, Bruce Springsteen och AC/DC. Det är som om jag själv fått lista en önskelista med gamla favoriter som ska komma till Sverige.
Sommarens konsertutbud är verkligen av rang, en concertius gigantus.
Och hur många av de här favoritartisterna tänker du se då?
Ingen. Jag kan inte. Jag har dubbelt upp.

Skriken ger en hybris

Stressituationen från helvetet. Den drabbade mig hårt i dag. Men jag tror att jag pallade det. Tog ensam tvillingarna i vagnen till Åhlens i Skanstull medan Pia och Elsa gick på kalas.
I denna värmen kom vi fram till att bebisarna behöver solhattar.
Förmodligen satt temparaturskillnaderna i gång värsta orkanen i de små livens kroppar inne på småbarnsavdelningen. Den ena började skrika. Den andra hakade på.
Försökte trösta den ena i famnen. Lade ner henne en stund. Tog upp den andra. Ingen effekt fortfarande skrik.
Försökte se cool ut. Märket blickarna i varuhuset. Rullade lite vagn. Tog fram babybjörnen till den ena. Ingen respons.
Tänker att nu skiter jag i de förbannade solhattarna och rusar ut härifrån. Ser folk snegla på kallsvettiga mig med två skrikande bebisar. "Var är mamman?" är frågan alla bär på 8inbillar jag mig).
Men plötsligt så händer det. På vägen ut, då jag precis slängt bort solhattar för att att slutligen ge upp köpet, tystnar den ena i babybjörnen. Och den andra hakar på. Jag har klarat det. Tystnad och frid råder i min familj.
Och jag klarade stresstestet med psyket i behåll. Jo, solhattarna låg kvar ditslängda i en parfymlåda. Puh.
Tvillingar. Dubbelt upp, you bet.

Snart sjunger barnen "Fuck you"

Lånade i våras Lily Allens senaste skiva "It's not me, it's you". Popnörden till granne varnade för en bra låt som kanske inte var så kul att få barnen att sjunga på. Han brukade skippa den vid uppspelning.
Ironiskt nog så är låten "Fuck you", som är ännu en känga åt George Bush, den stora hitten just nu som spelas över allt. Så hur sjutton undviker man en bra låt.

Somnar i tidningen

Kvällstidningen har för mig verkligen blivit kvällstidning. Eller nattatidning.
Det är inte förrän jag slår huvud i kudden på kvällen som jag hinner bläddra i kvällstidningen.
Ja, det här familjelivet har verkligen omkullkastat ens vanor.

Debatt om hårda barnmetoder

Babyn trycks hårt ner i vagnen med en rejäl knuff över nacken och huvudet. Klart det upprör.
Ja, då nådde debatten om Anna Wahlgrens omdiskuterade barnuppfostran även "Aktuellt" i kväll. Tidningarna i morse.
Här visades den videosnutt som illustrerar förfarandet med ett spädbarn som inte vill sova. Den kallas för "tryckpressen" och på Wahlgrens sajt är klippet borttaget efter en hätsk debatt på nätet.
Liggandes på magen skjutsas barnet fram och tillbaka i barnvagnen samtidigt som man ser Anna Wahlgren pressa ner bebisens huvud ner i vagnen. Det ser ut som misshandel.
Jag tänker inte använda den trots stundtals desperata tankar. När Fanny eller Ida inte kan lugna sig tar vi så klart till barnvagnen. Det är ett säkert kort. Lite rull är allt som oftast behövs.
Däremot kan jag erkänna att när jag kör en annan effektiv metod: jag vyssjar och lallar "Elefantsången" effektfull i marchtakt och det inte fungerar så kan det hända att jag irriterat stampar hårdare i golvet och byter ut lallandet mot ett hårdare "raj-rajande". Längre än så går jag icke.

Står upp för sittning

Jag har börjat kissa stående igen.
Ja, vad då? Är det mindre manligt att kissa sittande menar du?
Alltså alla män borde sitta ner eftersom vi är så dåliga på att träffa. Så är det bara. Erkänn. Lite spill får man räkna med.
Men vad jag tänkte skriva, innan ni män hånfullt skrattade åt en vad ni trodde mesig bekännelse, är att jag nu kissar stående igen och det är ett tydligt tecken på stress.
Tvillingarna gör att jag måste vara hypereffektiv i allt eller ge upp saker som jag inte kommer att hinna på grund av skrikande bebisar.
Nu kissar jag stående. Är inte mer man för det. Men snabb.

Jag är en förlorare

Ser derbyt AIK-Hammarby på webben i kväll. Det är en plåga. Alltså inte uppkopplingen för den är helt okej på C Sports Web-TV.
Nä, det handlar om mina absoluta favoritlag som av någon märklig anledning ger mig en kollektiv looserstämpel. Hammarby, Leksand och Tottenham. Lägg därtill Brage, som jag visserligen gett upp hoppet för för länge sedan.
Men min trio klubbar närmast hjärtat har alla en eller flera fötter i ruinens brant, spelskandaler, ledningsproblem och sist den tuffaste; uteblivna sportsliga framgångar.
Det kan tyckas finnas en självplågande charm att hålla på lag som aldrig vinner, eller som inte vunnit på en herrans massa år.
Men nu när alla tre lagen mina går kräftgång samtidigt är det inte så roligt.
Men en liten vinst glädjer desto mer. Som i kväll. Mot gnaget, eller?

Prinsen opererad

Undrar om det kommer att stå en... säg sex-sju sidor minst... om prins Daniel Westlings njurtransplantation i kvällstidningarna i morgon?
Någon som sätter emot?
Här en nätvariant hos Expressen.

Wanja på bild igen

Tufft av Expressen att ståta med Wanja Lundby Wedin på löpsedeln igen i dag. Undrar hur många som dubbelkollade personerna på bild?

Nu är de en månad gamla

Då summerar vi en månad. I dag "fyller" Ida och Fanny fyra veckor. Vilken pärs det varit. Inte att skilja dem åt, det är lätt, lika lätt som att se om Wanja Lundby-Wedin är Wanja eller inte.

Ida och Fanny, i den ordningen på bilden, är väldigt olika till sättet. Ida är generellt lugnare. Fanny svårare. Men det där svänger.

Visst kunde man ana att det stundande en jobbig period men ändå. Att nästan aldrig kunna slappna av. Att totalt fokusera på barnen. Och ändå inte alltid räcka till.

Att ha tvillingar är inte dubbelt upp. Det är trippelt upp med att göra. För man glömmer lätt att storesyrran Elsa också ska ha del av vår uppmärksamhet.

Så ibland blir det totalkaos när alla skriker/gråter i huset. Vi har varit nere på nio många gånger men alltid rest oss igen. För här är det ingen som kastar in handduken.

Vi är omtöcknade. Men jag får ny energi varje gång jag får ett stort smajl och djup ögonkontakt av Ida, varje gång Fanny somnar tätt mot mitt bröst tryggast i världen och när Elsa säger "pappa är en bra och snäll pappa" när vi bråkat och vädrat färdigt. Varje barnvagnspromenad är en nytändning. Att somna med Ida och Fanny mellan oss i sängen är stämningsfullt.

Ja, då reser man sig varje gång. Skakar av sig och går vidare. Håller garden högt och vyssjar än en gång...

Snabbköpskassörskan i kvarteret där jag bor...

Hon tar upp mina färska pastakuddar och frågar:

- Vad gör du av dom här egentligen mer än bara kokar dom?

- Jag gör en en ostsås till för det blir lite torrt annars, svarar jag.

- Färdig ostsås eller pulver?

- Nej, jag gör den själv. Inget slår hemlagat.

- Okej, säger hon och fortsätter scanna in mina varor. Sedan stannar hon till igen när hon ser att jag köpt taco-grejer.

- Såg du att vi har tomater jättebilligt i dag. Och även paprika.

- Jo, tack. Men jag har redan hemma.

Alltså inget slår den här för mig okända snabbköpskassörskan på Coop i Stuvsta. Hon förhöjer ens handlande. Tänk om alla kassörskor vore lika glada, entusiastiska och öppna som den här invandrarkvinnan.
Direkt efter att hon avhandlat mig tar hon emot nästa kund. En två-årig flicka lyfts över bandet och får scanna in mammas varor i kassan i kassörskans snälla famn.
Man blir glad av sånt här. För resten flickan hette Elsa - bara en sån sak.

En hejare på hojen

Ser ni stoltheten i hennes ögon. Elsa har lärt sig att cykla utan stödhjul. Det tog två övningspass med pappa så kunde hon.

Gillar dumburken

Apropå Henrik Schyffert. Kolla in min favoritbloggare "Älskade dumburk" som alltid skriver initierat, inspirerat och kunnigt om tv. Hon har grävt fram ett klipp med Glenn Killing som intervjuar Roxette. Underbart.

Så var det då - nu är det läggdags

Visst är det ironiskt ändå. Här står jag i min tuffa t-tröja med tryck och slitna jeans från 90-talet och har bänkat mig för att se den där coola killen från Nilecity och hans beryktade enmansshow som jag inte fått biljetter till och som alla på jobbet sett utom jag.
Beredd på en massa nostalgi och humor. Men så faller allt.
Den förstörs av ett otröstlig bebis i min famn och en annan i min frus famn. Höjer volymen för att uppfatta något av vad Henrik Schyffert säger i avskedsföreställningen av "The 90's - ett försvarstal" på Cirkus i Stockholm men det ger bara motsatt effekt i min trebarnstillvaro i min fina förortsbubbla.
Bebisarna kommer inte till ro. Som tur är spelar jag in i kväll, vyssjar min hysteriskt skrikande bebis, kryper ner i sängen och hinner slänga på mig Dressmanpyjamasen. Ironiskt som sagt.
Vem kunde ha trott detta om sig själv på 90-talet.

Pryl ger mig huvudbry

En huvudkliare att köpa hos Teknikmagasinet. "Oslagbar känsla, oemotståndlig njutning" säger man.
Men med namnet "Orgasmatron Mini Deluxe" undrar jag var den ska användas på kroppen och vilken teknik som gäller?

28 är numret

På den 28:e ska de ske. Jag är född det datumet liksom min bror samt min mammas särbo.
Och det jag skulle komma till: Ida och Fanny föddes den... 28 april.

Var fan är min napp?

Vi har fallit för den stora barnkommersen. Flera gånger. Det finns så mycket riktad, och dyr, barnprylsmarknad så man häpnar. En av dem är Namnnappen.se som ni ser tillverkar nappar med namn på.
Men i det här fallet praktiskt för oss med tvillingar. Det är en omöjlighet att hålla reda på nappsen.
Och är rätt napp i rätt mun så ser ni andra skillnaden på dem också. Praktiskt.

Tvillingskapet syns på en

Lämnar Elsa till min kompis Mattias för en hel dags lekstund med hans barn. Och vad är det första han gör? Skrattar åt mig.
- Haha, du ser sliten ut Marko.
Jo, tacka för det. Tvillingföräldraskapet tär på en. Men ser jag verkligen sliten ut?

I holken var det livat

Vi har äntligen fått gäster i vår fågelholk i trädgården. Heter arten blåmes? Gulmes? Eller bara mes?
Jag är då ingen ornitolog.

"La voix" på orgel

Kolla in "Made in Sweden"-stjärnan Kims orgelversion av Malena Ernmans "La voix". Coolt. Spana speciellt in slutet. Här.

Samma schlagervisa igen

Ojdå, så fel det gick. Jag trodde att Norges fiolman Alexander Rybak kunde floppa på grund av det stora favoritskapet. Men kul att jag är en fortsatt usel tippare.
Från Itunes tänker jag köpa hem låtarna med Norge, Frankrike och Grekland. Inget mer att hänga i julgranen - men ett bra startfält i årets Eurovision.
Vi ska inte tänka så mycket på vem vi skickar ner till Eurovision, det spelar ändå ingen roll. I år trodde vi att vi var vågade och internationella med Malena Ernman men se så fel det gick - igen.
Låt bästa låt vinna svenska uttagningen och skit i Europa. Den svenska schlagerfesten är den bästa underhållningen under året. Alla artister vill ta chansen att synas inför tre miljoner tittare.
Men risken är att ingen bryr sig om att vinna. Det är inte värt det. Om man inte får åka till Malta och sola och bada vill säga. Oslo är kanske inte så häftigt trots allt.

Min schlagerranking

Okej, min lista innan omröstningen i schlager-EM. Vad jag tror, inte vad jag tycker, okej.

1) Albanien
2) Grekland
3) Ukraina
4) Frankrike
5) Azerbadjan
6) Norge
7) Kroatien
8) Malta
9) Bosnien
10) Turkiet

Och vad jag personligen tycker:
1) Frankrike, Patrcia Kaas vilka känslor
2) Grekland, kanonlåt av hete Sakis
3) Norge, medryckande charmig men uttjatad för tidigt på grund av favoritskapet
4) Kroatien, fantastisk ballad många missat
5) Danmark, bredbent bilåkarlåt i sommar
6) Rumänien, cool scizolåt som växer
7) Azerbadjan, radiohit som sitter direkt
8) Finland, E-type say no more

Resultatet vet vi senare. Men betrakta det här som facit så gå och lägg er.

En kavalkad av barnskrik

Barnskrik är plågsamma. Men de värsta är skriken från ens egna. Finns det något mer hjärtskärande och stressande hos en förälder?
Ida har ett gulligt skrik men Fanny har en nivå till som hon kan addera. Hon liksom gör en desperat tonartshöjning, i dessa schlagertider, och låter hakan börja darra som om hon fryser i Sibirien och den är såååå lidande.
Den har jag inte ens förmått att få inspelad på video eftersom när den sätter in existerar inget annat än att hjälpa den lilla flickan. Men ni kanske kan tänka er...

Här är schlagerexpertisen

Så här ser det ut i ett presscentra i schlager-EM på 00-talet. Fullsmockat av journalister, fans och personal. Enda skillnaden mot förr är väl att det aldrig jublats så över Norge i ett presscentra som i Moskva.
TT Spektras schlagerreporter Daniel Åberg visar oss runt.

En kamp mot sinnena

Man är helt slut. Det gäller att ändå försöka var herre över sina sinnen. Med sömnbristen är man vrång och sur. Lättretlig till max.
Men vad sjutton gör man när ens bebis bara gråter och gråter, skriker och skriker. Det är då det gäller att hitta sin självkontroll. Behärska sig. Tänka positivt. Se framåt.
Om jag klarar det? Jo, man försöker men varför hymla om att det stundtals är för djävligt när ingenting hjälper. När man går omrking som en tickande bomb med ett huvud som kan explodera vilken sekund som helst.
Varför kan inte Fanny komma till ro? Det är dagligen och oftast det största dilemmat. Jag och min fru kan inte bära på henne i timmar. Ingenting går att planera. Man är fast i sin borg.
Andningshålen finns där. Barnvagnspromenaderna är himmelriket men kan lätt förvandlas till pest om ingen vill vara med.
Men det gäller att plocka fram goda minnen, från förr och sånt som komma skall. I går hade vi en fantastisk dag hela familjen på förskolans dag. Elsa fick göra en massa kul aktiviteter med oss medans Ida och Fanny sov i timmar vagnen. Allt var perfekt.
Nu tänker jag på det glada och färska minnet. Tar ett djupt andetag och går vidare...

Trafikkontroll av rang

16 rattfulla varav 6 drograttfulla, 24 rapporterade för grov olovlig körning, 4 för narkotikabrott och 3 för brott mot vapenlagen. Dessutom gjordes beslag av dopningstabletter, så kallade ryssfemmor, och tio falska körkort och pass.
Tillslag efter Hultsfred? Nä, en vanlig fredag i Stockholm.
Läser en notis i Mitt i-tidningen om Söderortspolisens trafikkontroll en fredag. Av totalt 2 444 bilar som stoppades på E4 och i Vårby allé påträffades det ovan nämnda.
Tänk på det när ni är ute i fredagstrafiken i Stockholm. Livsfarligt.

Tar Palm till mitt hjärta

Väljer en tonårig svensk flickidol före ett brittiskt arenarockband. Vad säger det om världen, eller mig för den delen.
Nja, men jag är alltså mer nyfiken på idolen Johan Palms debutplatta än Manic Street Preachers chans till upprättelse. Samma skivbolag släppte i dag recensionsex på de nyss nämnda och jag började med att ladda ner den lille killens skiva "My antidote".
Jag är nyfiken. Tycker "Emma-Lee" är en perfekt radiodänga. Den här killen är ett fenomen som kan skaka om även en nyfiken 37-åring.

Twinsen blir tyngre

Tvillingarna har tillsammans gått upp sex hekto på senaste veckan. Glädjande efter en hårt slitsam natt att de ändå mår bra.
Hurra säger barnmorskan chockad och påpekar att det är en rejäl och frisk uppgång. Bara bra. Och tänk vad mycket frugan fått ur sig under tiden. Stackarn. Imponerande.
Så länge de ökar i vikt känns allt bra.
Tänk att få jubla så över sin egen viktökning.

Programledarfiasko i schlager-EM

Hade nästan glömt bort att Eurovision inte bara är pinsamma låtar utan desto mer outhärdliga programledare.
Maken till uselt manus, dålig engelska och skrikande programledare går inte att hitta sämre än kvällens ryska duo.

Nåja. Sverige till final. Liksom Finland. Det kan jag basunera ut.

Nu schlagerladdas det i Moskva

Nu är det mindre än en timme kvar. I presscentrat sitter säkert Spektras Daniel Åberg och plitar ner olika scenarier för kvällen. Markus på Bladet kraxar något spydigt högt så att alla ska höra, Expressen-Lars sitter med fötterna på bordet och pratar hands free på sin mobil, den blinde tysken får assistans och galna ansiktsmålade fans peppar sig själva med gamla schlagers.
Ja, snart är det dags för Malena Ernman i den första semin i Moskva. Ska hon klara sig? Pennorna är vässade, kamerabatterierna är laddade.
Jag känner pulsen hos mina arbetande kollegor i öst - men är allra nöjdast med ett spädbarn mot mitt bröst.

Huddinge istället för Moskva

I dag kunde jag varit i Moskva och bevakat Eurovision. Men så är inte fallet. jag bara konstaterar att min kollega Anna Helmerson flyger till Ryssland i dag med sin kamera istället för mig.
Ett spännande jobb väntar för henne. I morgon ska Malena Ernman upp på scen i första semifinalen. Får se om jag med samma lidelse och uppmärksamhet orkar följa tävlingen i morgon kväll. Risken finns att jag somnar. Sömnbristen är stor här hemma.
På webben följer jag i mån av tid så klart allt vad mina kollegor har för sig. Tydligen kan inte Carola hålla sig borta från schlagern ens i Moskva berättar Aftonbladet, se ett videoklipp här, eller här, eller här.
Allt verkar som vanligt i schlagercampus. Inget nytt har hänt.
Men Moskva i maj är som Huddinge i oktober, enligt Petra Mede, och nu skiner solen i ett vårrusigt Huddinge. Jag tar ut twinsen på en promenad lyckligt nynnandes på Alcazars "Stay the night"...

Vi kämpar dubbelt

Att ha tvillingar är kämpigt. Mycket jobbigt. Emellanåt knäar hela familjen på grund av trötthet, stress och gnäll. Tråkigast är att se Elsa hamna i kläm, det svider i ens hjärta.
För tvillingarna påverkar oss alla. De är naven i familjen Sääväläs livscykel. Twinsen synkar inte alltid med sömn, humör eller amning och det tär på krafterna. Ibland önskar man att de två var mer lik varandra så att de skulle vara lättare att hantera.
Men var ligger charmen i det? Det roliga är ju att de redan utmålats som två unika individer som råkade födas ur samma mage under samma dag.
Snacka om prövning. Och snacka om att en bebis är en enkel match. Men prova två och du får känna att du lever.
Nu finns det så klart många känslomässigt stora glädjeämnen med tvillingar. Men dom överskuggas av det jobbiga tyvärr.
Men vi kämpar och vet att vi får dubbelt av kärlek...

Så nattar vår diskmaskin

Vägen är jämnad

Nu blommar det i asfalten. Pappa ringer och berättar att efter år av påtryckningar, samtal med kommunen så har Roths väg i Smedjebacken äntligen fått ny asfalt.

Händerna fulla...

Att se min fru dubbelamma är en häftig syn. Twinsen sitter som blodiglar mot hennes barm. Det smuttas och stönas. Mycket energi som går åt.
Och det är ett kraftigt sug bröstvårtorna utsätts för. Testade med ett finger och jag fick kämpa för att få tillbaka den.
Här sitter jag en eftermiddag och håller Fanny och Ida tillsammans. Och får prova hur det känns eftersom jag oftast har bara en i taget. Mäktig känsla det här också att bära på dem två.

Blöjor inte för alla

Här byts det blöjor må du tro. Dubbelt upp. Somliga rinniga, blöta, kladdiga, stinkiga och klumpiga. Men bytas ska det.
I sinnet ekar det samtal jag råkade överhöra mellan barnmorska och en trebarnspappa i rummet intill oss på BB på Huddinge sjukhus.
Mannen där hade aldrig bytt blöjor på sina barn.

- Men nu är det väl ändå dags att du lär dig, försökte barnmorskan med lätt irriterad och befallande ton med bebisen upplagd på skötbordet.
- Nä, det är inte min tradition, säger mannen. Det är min fru som vill ha det så.

Va, han skyller på sin fru. Hela samtalet får mig att må illa. Nog kan väl han "offra" sig och hjälpa till. Vad är det med deras tradition som sätter hinder i blöjbytet. Att det är ett kvinnogöra?
Men så här kan det väl se ut i många främmande hem. Tyvärr.

John Blund kommer med disken

Diskmaskinen är en gudomligt skinande sak. Men att den skulle fungera som barnvakt också.
Bebisarna somnar in så skönt i korgen, alltså i köket och utanför så klart, när maskinen drar i gång med ett jämnt surrande.
Helt otroligt vi har diskmaskinsbarn.
Nu gäller det att planera disken lagom till läggdags. Är man desperat får man väl köra den i tomgång (inte särskilt miljövänligt, men hey, nöden har ingen lag).

Hemmets tidningsdilemma

Det borde vara en mänsklig rättighet att få läsa tidningen varje dag. Men nu har jag hamnat i den sitsen att jag ibland knappt hinner.
Livet som trebarnfar tar all tid. Och är det något jag ogillar så är det att inte få läsa färdigt tidningen på morgon, eller i värsta fall inte ens få öppna den. Jag kan bli riktigt sur över det.
Med det jobb man har är det en förutsättning, kanske inte nu då allt fokus är på twinsen, men sedan. Jag kan inte komma tillbaka med ett halvårs blackout i nyhetsvärlden. Inte nog med tanke på att när man redan jobbade kunde få bannor på arbetsplatsen för att man inte läst någon artikel i kvällstidningen under helgen.
Nåja, relax Marko.
Inte hela världen. Verkligen inte hela världen.
Men stunden med tidningen på morgonen har nu byts ut mot en stillsam rofylld stund på kvällen. När ungarna är lagda kryper jag till kojs med tidningen.
Tyvärr börjar raderna hoppa rätt snabbt och tidningen blir min huvudkudde... och ändå inte läst.

Tvillingmagin gör sig gällande

Åh, tvillingar. Redan, trots få utflykter, märks magin runt de två. Främlingar ler och kommer fram. Åh, tvillingar.
Elsas dagiskompisar. Åh, tvillingar.
Grannarna. Åh, tvillingar.
Det är något förbryllande häftigt med tvillingar. Det medges. Åh, tvillingar.

Här är veckans konsert

Missade "Rapport" och de lokala nyheterna i går kväll. Gotländska multiinstrumentalisten Theresa Andersson fick både mig och Fanny i famnen att falla i harmoniskt lugn.
SVT visade i grannkanalen på söndagen en konsert inspelade med henne på Mosebacke. Det var fantastiskt. Jag kände inte till henne innan jag nyligen läste en recension i DN av hennes senaste skiva "Hummingbird, Go!" som fick en femma.
Men det är live hon ska upplevas. Otrolig scennärvaro och karisma. Och som hon bygger upp låtarna. Det liknar ingen annan. Hon loopar sig själv till både kör och komp, alltså hon spelar in en snutt i introt till varje låt, sätter den på repeat och skapar en melodi. Hon sköter reglagen med fötterna. Helt fantastiskt.
Ni förstår mer om ni kollar henne på scenen här i SVT Play eller här i Youtube.

Småbarnspappans drömnatt

Drömmar inför natten. Flera timmars sammanhängande sömn.

Fullt ställ på familjen

Fokus på familjelivet. Ja, bloggen innehåller inte så mycket annat just nu. Svårt att koncentrera sig, eller för den delen få tid över till annat som tidningar, tv, film, hockey-VM, schlager-EM och internet.
Just nu gäller familjelivet.
Jag är föräldraledig till september. Känns ljuvligt. Man struntar i allt annat som inte är familjärt. Men i morse tog jag tid för mig själv, rakade polisongerna och trimmade skägget. Men den där nya kostymen känns än mer avlägsen. När ska jag egentligen bära den? Vill jag ha bröstmjölksfläckar på den?
Till dopet i sommar kanske? Se där, alla infallsvinklar går tillbaka till familjelivet.

Dubbelt upp med familjen

Trebarnspappan med fru. Så ser Sääväläs ut i dag.
Måste efter några dar med tvillingarna säga med utgångspunkt från att vara pappa att skillnaden är stor mot att fostra ett spädbarn.
Som tvillingpappa blir jag mer delaktig i passandet. Vilket är mycket positivt. Det ska alltid bytas på någon, tröstas, rapas, lyftas av och på för amning. Så jag är mer med mina två nyfödda barn första tiden än med Elsa.
Med ett barn blir det lätt ett starkt svårbrutet band mellan modern och bebisen, fullt naturligt med amningsprocessen.
Nu drar min fru återigen ett tungt lass med amningen men det känns mer som att vi är två om att ta hand om två. Dubbelt upp som sagt.