Väljer en tonårig svensk flickidol före ett brittiskt arenarockband. Vad säger det om världen, eller mig för den delen.
Nja, men jag är alltså mer nyfiken på idolen Johan Palms debutplatta än Manic Street Preachers chans till upprättelse. Samma skivbolag släppte i dag recensionsex på de nyss nämnda och jag började med att ladda ner den lille killens skiva "My antidote".
Jag är nyfiken. Tycker "Emma-Lee" är en perfekt radiodänga. Den här killen är ett fenomen som kan skaka om även en nyfiken 37-åring.
