Stressituationen från helvetet. Den drabbade mig hårt i dag. Men jag tror att jag pallade det. Tog ensam tvillingarna i vagnen till Åhlens i Skanstull medan Pia och Elsa gick på kalas.
I denna värmen kom vi fram till att bebisarna behöver solhattar.
Förmodligen satt temparaturskillnaderna i gång värsta orkanen i de små livens kroppar inne på småbarnsavdelningen. Den ena började skrika. Den andra hakade på.
Försökte trösta den ena i famnen. Lade ner henne en stund. Tog upp den andra. Ingen effekt fortfarande skrik.
Försökte se cool ut. Märket blickarna i varuhuset. Rullade lite vagn. Tog fram babybjörnen till den ena. Ingen respons.
Tänker att nu skiter jag i de förbannade solhattarna och rusar ut härifrån. Ser folk snegla på kallsvettiga mig med två skrikande bebisar. "Var är mamman?" är frågan alla bär på 8inbillar jag mig).
Men plötsligt så händer det. På vägen ut, då jag precis slängt bort solhattar för att att slutligen ge upp köpet, tystnar den ena i babybjörnen. Och den andra hakar på. Jag har klarat det. Tystnad och frid råder i min familj.
Och jag klarade stresstestet med psyket i behåll. Jo, solhattarna låg kvar ditslängda i en parfymlåda. Puh.
Tvillingar. Dubbelt upp, you bet.
