fredag 15 maj 2009

En kamp mot sinnena


Man är helt slut. Det gäller att ändå försöka var herre över sina sinnen. Med sömnbristen är man vrång och sur. Lättretlig till max.
Men vad sjutton gör man när ens bebis bara gråter och gråter, skriker och skriker. Det är då det gäller att hitta sin självkontroll. Behärska sig. Tänka positivt. Se framåt.
Om jag klarar det? Jo, man försöker men varför hymla om att det stundtals är för djävligt när ingenting hjälper. När man går omrking som en tickande bomb med ett huvud som kan explodera vilken sekund som helst.
Varför kan inte Fanny komma till ro? Det är dagligen och oftast det största dilemmat. Jag och min fru kan inte bära på henne i timmar. Ingenting går att planera. Man är fast i sin borg.
Andningshålen finns där. Barnvagnspromenaderna är himmelriket men kan lätt förvandlas till pest om ingen vill vara med.
Men det gäller att plocka fram goda minnen, från förr och sånt som komma skall. I går hade vi en fantastisk dag hela familjen på förskolans dag. Elsa fick göra en massa kul aktiviteter med oss medans Ida och Fanny sov i timmar vagnen. Allt var perfekt.
Nu tänker jag på det glada och färska minnet. Tar ett djupt andetag och går vidare...