Fartkänslan är maximal. Man svävar fram surfandes på vattnet. Den ger mig såna kickar.
I dag fick jag äntligen, efter fyra års uppehåll, åka wakeboard igen. Ute på Mälaren hos frugans väninnas lantställe bjöds jag på en åktur.
Första försöket sprack. Jo, ett fäste på linan gick av när 91 kilo Marko skulle lyftas ur sjön. Sedan knöt vi om och jag flög upp direkt, takterna satt kvar och jag fisåkte i fem minuter med världens leende på läpparna innan jag försökte hoppa och trillade i sjön.
Kul att Elsa satt med i båten och fick se att farsan han kan gå på vatten, typ.
Men oj vilken kick. Och oj vilken mjölksyra i småbarnspappans otränade ben.
Men kicken lever jag hela sommaren på.
