Ensam mot Dalom. I går fick vi vända vid Kista. Femåringen illamående. Ville kräkas.
I dag trodde jag det skulle gå. Men vid frukost blev hon dålig igen.
Jag lämnade familjen hemma. Hemskt tråkigt. Skulle varit roligare att ha dem åtminstone 25 mil närmare mig. Och i samma underbara landskap.
Nu far jag till Ludvika. Laddar lite kolhydrater hos brorsan. Sedan vidare mot fäders spår i Mora där jag ska kvarta i kväll inför Vasaloppet.
Med magknip i familjen har hypokondrin slagit sitt grepp över mig. Tror att det känns bra men minsta lilla knorr i magen analyseras eftertänksamt av en nervös skidåkare.
Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone
