Kickarna kick. Åtta timmar och tre minuter. Lite surt att jag inte skidade Vasaloppet under åtta. Det var målet efter en snabb huvudräkning i Hökberg.
Robert Laul höll jag bakom mig (9:25) och Rickard Olsson verkar ha klivit av efter Oxberg.
Det var tungt i spåren. Svårt med glidet för många. Fäste hade jag rejält. Synd bara att det är så svårt att köra om. En regel är att vänsterspåret ska användas av dem som kör fortast. Men den blockas av bromsklossar som skiter i regeln. Värst verkar gamla envisa gubbar som av ren hävd ska ligga där och stoppa upp.
Jag har haft kramp i tår och ben i andra hälften av loppet. Värst var att få av och på strumpor utan att krampa vid duscharna.
Nu åker jag till mor i Ludvika. Stel men glad. Nu ska jag frossa i mig mat några dagar.
Tack alla som hållt tummar och stöttat mig med meddelanden. Det värmer mig mer än ni kan tro.
Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone
